tisdag 14 augusti 2012

Tiden har blivit knapp

Åren går, håret blir tunnare och sakta skiftar levern färg.

Uppdateringarna här på bloggen har varit väldigt få under året så här långt. I huvudsak beroende på förändrad och förbättre livssituation. Uppdateringarna kommer sannolikt också vara få framöver.

Men ibland hittar jag tid att skriva iallafall och då finner du oftas texterna på Pelle Billings Blogg Jämstäldhet 2.0 och ibland på Pär Ströms Blogg (Nya)GenusNytt.

Håll utkik!

torsdag 22 mars 2012

Pappafrågor lyfts fram i media.

Det har varit tämligen tyst hät på Ett städat yttre. Förklaringen ligger i att jag blivit sambo, flyttat till hus och renoverat en hel del. Just nu är det dessutom väntans tider och tillskott väntas i september om allt går bra. Framöver kommer undertecknad att skriva betydligt mer men sannolikt oftast hos Pelle Billing och Jämställdhet 2.0. Inte bara på det personliga planet händer det saker samhället håller också på att ändra kurs.

Idag rapporter Sydsvenskan och DN om förslaget att stänga familje-BB i Malmö efter sommaren. Papporna får åka hem och sova när barnet är fött. Orsaken är ett sparkrav på 31 miljoner kronor.

I dagsläget kan kvinnor som går igenom en normal förlossning och som föder friska barn vårdas på familje-BB i Malmö där det finns personal till hjälp dagtid. Där kan även pappan sova över tillsammans med sitt nyfödda barn.
Efter sommaren stängs familje-BB och de åtta vårdplatserna flyttas till vanliga BB. Där ligger kvinnorna oftast i tvåbäddsrum. Papporna kommer inte att vara garanterade en sängplats.

Andreas Herbst, chef för förlossningen i Malmö, menar att med en pressad budget får den här typen av mjuka värden stryka på foten hellre än att man tar några medicinska risker.

Det är förstås riktigt. I den bästa av världar kan alla erbjudas allt men ständigt knackar den ekonomiska verkligheten på. I Helsingborg är familje-BB nedlagt sedan ett år tillbaka.

Framöver kommer par som väldigt gärna vill dela den första tiden tillsammans med barnet hänvisas till andra sjukhus, såsom Ystad och Lund. Hitintills har det inte varit så många som vill sova över.

”Om vi vill att papporna ska ta en aktiv del i barnens uppväxt ska vi inte utestänga dem”, säger forskaren Eva Persson om förslaget att stänga familje-BB i Malmö i en intervju i Sydsvenskan.

Eva Persson har disputerat i medicinsk vetenskap, är barnmorska och ansvarig för barnmorskeprogrammet vid Lunds universitet. Persons forsknings visar att pappan betyder mycket för mammans trygghet, och för barnets första tid i livet.

”Första veckan efter förlossningen är pappan väldigt viktig för mamman.” Våra undersökningar visar att det allra viktigaste för de flesta är att familjen får vara tillsammans.

Eva Persson tror att papporna kan känna sig bortstötta om de måste åka hem efter förlossningen och att mamman automatiskt får ett försprång i relationen med barnet. Försprånget kan vara svårt att ta igen menar Persson.

”Vi kan inte begära att papporna ska vara lika delaktiga när barnet växer upp om vi inte tillåter delaktigheten från början”, säger Eva Persson.
Persson är inte heller säker på att samhället sparar pengar på att dra ned på antalet platser på familje-BB.

Som man och blivande far kan jag förstås emotionellt leva mig in i detta men samtidigt pratar vi om några timmar det första dygnet om man erbjuder tidig hemgång med snar uppföljning.
Några timmar kan inte äventyra hela föräldrarelationen, då är det något annat som är mycket mer fel. Persson har ändå en poäng.
Att ta bort familje-BB är ett steg tillbaka utifrån mitt jämställdhetsperspektiv men att diskutera förlossningsvård i Sverige och utvecklingsländerna hamnar på lite olika plan. Det är inte överlevnad vi pratar om.

Glädjande i det större sammanhanget är förstås att en fråga som är förknippad med pappor tas upp i både Sydsvenskan och DN. Väldigt glädjande är också att Persson som både är utbildningsansvarig för blivande barnmorskor och forskare inom fältet ser pappan som en viktig del i familjen.
Samhällets gängse syn är annars att från den dag barnet kommer till världen är mannen i första hand är försörjare och kvinnan i första hand förälder. Förhoppningsvis är vi snart där att Sverige klarar av en mer komplex syn på kvinnor och män som BÅDE försörjare och förälder och i lika stor utsträckning.

fredag 30 december 2011

Tjejvåld är oprovocerat och syftar till att kränka och förnedra.

Nyheterna P4 Göteborg rapporterar idag om tjejers brottslighet. enligt reportaget yttrar sig tjejers brottslighet på ett helt annat sätt än killars. Medan killar kan skapa sig en brottsidentitet så blir vissa tjejer våldsamma under en period i tonåren när de mår som sämst. Och då kan de hitta varandra och bilda tillfälliga gäng.
Killar är fortfarande överrepresenterade när det gäller våldsbrott men varje år jobbar polisen i storgöteborg med kanske ett 20-tal tjejer som verkligen utmärker sig. Genomgående kommer de, liksom brottsliga killar, från trasiga hemmiljöer men tjejerna känner en uppgivenhet i livet som är så stor att de blir gränslösa!
Det är stor skillnad mellan könen på hur bråk uppstår.
– Det är som om de inte bryr sig om vad som händer med dem själva eller dem de ger sig på, säger Anders Klingberg.

–När det blir våld, och killar är inblandade, är det ofta en händelse som utlöser våldet medans flickor, de ser till att skapa händelsen för att få bråcka. Då att någon tittat snett på dem eller att det är en oförrätt som skall ställas till rätta och därför har man då "rätt" att slåss då. Oftast räcker det inte med en smäll utan det dras i håret och spottas och det förnedras och det kränks med ord och i handling. Påfallande ofta så är det också brännmärkning med cigaretter.

Tjejer ger sig mest på andra tjejer. De är oftast fler vid rånet än killar är och andvänder grövre våld. Enligt Maria Wallin är det svårt att sätta en gräns mellan ett rån och misshandel när det gäller tjejer.
– De kan lika väl göra sönder sakerna som att kasta bort dem. Det är istället kränkningen genom att frånta någon deras egendom som är det viktiga.

måndag 19 december 2011

31 miljoner barn har inte rätt att gå i skolan.

Som jag skrev om i föregående inlägg är årets tema för musikhjälpen - Alla flickor har rätt att gå i skolan.
Nu är kampanjen avslutad och man lyckades samla in mer än 18 miljoner kroner. På Sveriges Radios hemsida motiveras årets tema så här:
Alla barn har rätt till avgiftsfri utbildning. Det står i Barnkonventionen som inrättades 1989. Att få gå i skolan är enligt FN en mänsklig rättighet. Ändå är det idag upp emot 100 miljoner barn som inte får ta del av den rättigheten. En övervägande majoritet av dessa är flickor.
Efter en kommentar från Signaturen Juristen på förra inlägget beslöt jag mig att titta närmare på siffrorna. Döm om min häpnad när jag insåg att En övervägande majoritet flickor inte är 80 eller 90 %. Så här ser det ut enligt SCB:
När det gäller målet att alla barn ska gå i skolan har det gjorts stora framsteg de senaste åren. Mellan år 1999 och 2009 minskade antalet barn i världen i de lägre grundskoleåldrarna som inte går i skolan från 106 till 67 miljoner. I dag är nära 90 procent av barnen i dessa åldersgrupper inskrivna i skolan. ... Det är vanligare att pojkar går i skolan än att flickor gör det. Under de senaste tio åren har dock ökningen gått fortare bland flickor än bland pojkar. Bland de barn som inte går i skolan har andelen flickor minskat från 58 till 53 procent.

Är det ingen mer än jag som tycker att det finns något helt sjukt i detta?! Frågan är var denna kampanj har störst verkan. Kanske är den politiska effekten i Sverige den största. En hel generation pojkar och flickor skall lära sig att det är synd om flickor och pojkar är priviligerade och förtjänar ingen hjälp.

Jag satt i bilen och lyssnade på P3 när Gustav, 5 år, tog sig till buren på Gustav-Adolfs-torg i Göteborg för att skänka hela sin förmögenhet på 237 kr till kampanjen - Alla flickor har rätt att gå i skolan.
Jag tyckar att Sveriges Radio skall ta kontakt med Gustav och berätta att det finns nästa lika många pojkar som inte får gå i skolan!

Det handlar alltså om att 53 % av 67 miljoner är flickor 47 % pojkar. 35,5 miljoner flickor får alltså inte gå i skolan medan BARA 31,5 miljoner pojkar inte får gå i skolan. Till dessa flickor samlar vi via en nationell kampanj i statliga media in 18 miljoner kronor. Den andra halvan av barnen, och det är verkligen i princip en halva, ska inte ha en krona.

lördag 17 december 2011

Musikhjälpen och Läkare utan gränser


Årets tema för Musikhjälpen är Alla flickor har rätt att gå i skolan. Musikhjälpen är ett samarbete mellan Sveriges radio och SVT och sänds dygnet runt i radio och TV. På hemsidan kan man läsa:

Alla barn har rätt till avgiftsfri utbildning. Det står i Barnkonventionen som inrättades 1989. Att få gå i skolan är enligt FN en mänsklig rättighet. Ändå är det idag upp emot 100 miljoner barn som inte får ta del av den rättigheten. En övervägande majoritet av dessa är flickor.
Igår var jag en kort sväng i Malmö för att handla julklappar. En kille kom fram med en bössa från musikhjälpen. Jag gav inte en krona. Ändå tycker jag att det är jätteviktigt att alla flickor få gå i skolan.
Jag tycker det är jätteviktig att barn får gå i skolan överhuvudtaget. Jag tycker det är jätteviktigt att inga barn missar utbildning pga varesig oavlönat arbete i hemmet eller avlönat förvärvsarbete. Ändå gav jag inte en krona. Jag tycker inte någon annan skall gör det heller.

Kampanjen - Alla flickor har rätt att gå i skolan - bygger på precis det tankesätt som gör att majoriteten av de barn som inte får gå i skolan är flickor. Tanken om att det är skillnad på barn och barn. Är det verkligen så svårt att inse? Hur svårt hade det varit att kalla kampanjen Alla BARN har rätt att gå i skolan? Varför skall vissa barn inte hjälpas och stödjas till att få gå i skolan.
Varje samhälle behöver så många barn det bara går som kan läsa, skriva och räkna. Barnen är samhällets framtid.
Om majoriteten av de som inte får gå i skolan är flickor skulle en kampanj för att alla barn skall få gå i skolan rimligen innebära att den största andelen går till flickors skolgång. I barnkonventionen står ju just att det är en mänsklig rättighet att gå i skolan. Inte att det är en rättighet för det ena könet.
Vi ska inte göra lika fel som det är i de samhällen där det är svårare för flickor att komma till skolan.

På stan fanns också volontärer från Läkare utan gränser som önskade att man skrev upp sig för att bli månadsgivare. Redan innan jag träffade dem hade jag hitta dessa två flyers i en butik:


På den högra står:
Du kunde haft utegångsförbud ikväll.
Jobbar du för oss befinner du dig ibland i länder där keig rasar. Då kan du av säkerhetsskäl vara tvungen att stanna inne efter mörkrets inbrott. Är du som vi tycker du att det är värt det. För någonstans finns en skottskadad trebarnsmor som kan överleva om du är där.

Någon tänker kanske att det är det vanliga särartstänkandet med kvinnor och barn eller kvinnor och flickor som man likt fler och fler hjälporganisationer i Sverige hänger sig åt. Men se vad man skriver på den vänstra:

Spotta ut vattnet!
Om du jobbat för oss hade det funnits en risk att det funnits kolera i det här vattnet, även om vi alltid sätter säkerheten främst. Är du som vi tycker du att det är värt den risken. För någonstans finns det en 45-årig familjefar med hiv som kan överleva om du är där.

Jag tycker på något sätt att det är fantastiskt att man vågar se lidandet för mannen och hela hans familj. Kanske har han fått hiv när han arbetade långt bort, månader i sträck, i en gruva för att försörja familjen. Givetvis fick han inte hiv i gruvan men på den närliggande bordellen som även den drivs av gruvföretaget. När han kommer hem är risken stor att han smittar sin fru.
Mycket kan göra en upprörd när man funderar på den här historien. Mycket är väldigt fel. Ändå vågar Läkare utan gränser se lidandet och konsekvenserna utan pekpinnar. Man använder det till och med i sin rekrytering. Sånt får mig att vilja donera.
.

torsdag 15 december 2011

Det stora osynliggörandet.

Idag vill jag lyfta fram en artikel på Newsmill av polisen Anders Brandt - Kvinnors våld mot män synliggörs inte - publicerad igår. Läs den gärna.
Artikeln innehåller några anekdotiska men belysande exemempel om hur män diskrimineras i polisens arbete med våld i nära relationer. Våld i nära relationen inom polisen handlar aldrig om män som offer utan exklusivt som förrövare. På polisens hemsida kan man läsa:

"Polisens arbete mot brott i nära relationer handlar om mäns våld mot kvinnor, våld mot barn, våld i samkönade parrelationer och hedersrelaterat våld."


Anders ger följande exempel på vad han kallar för "unkna könsstyrda beteenden inom socialens och polisens hantering av relationsvåld." Tilläggas skall med statens utalade önskan och goda minne.
- Eva-Lena bor under några månader på skyddat boende med sina 3 barn. Samtliga barn berättar i samtal med socialen att mamman misshandlat dem. Samtalen dokumenteras av socialen. Pappan får reda på att barnen misshandlats, och gör en polisanmälan. Polisens utredare förhör socialens handläggare, som berättar att socialen inte har någon som helst misstanke om att barnen misshandlats av mamman. Handläggaren nämner inte att barnen själva berättat om misshandel. Utredaren noterar handläggarens ord i ett pm, nöjer sig med detta, och begär inte ut socialens journalanteckningar om samtalen med barnen.

- En kvinna har attackerat sin man med slag, sparkar, spott, tillhyggen. Socialens handläggare föreslår för kvinnan: "Kan det inte vara så att kvinnor i din kultur gör så för att männen ska lyssna på er"?

- Kjell-Åke har fått ett knytnävsslag i ansiktet av sin särbo. Anmälan tas upp av en polispatrull bestående av två kvinnliga poliser. Anmälan tas upp medan de står i hallen. Den ena polisen står med handen på dörrhandtaget. Den andra ägnar först en god stund åt att försöka "snacka bort" anmälan. Sedan tas anmälan motvilligt och kortfattat upp, som sagt stående i hallen.

- Bengt-Ove blir misshandlad på gatan av sin flickvän. Hon sparkar, slår, drar i håret, med mera. Han ser en polisbuss och ber förtvivlat om hjälp. Efter några skojfriska kommentarer kör polisbussen vidare utan åtgärd.
Det här bevisar ingenting förstås. Det är säkert enskilda misstag. Så här illa kan det inte vara. Anders är säkert en kvinnohatare som ljuger ihop vad som helst. Eller?

Låt oss titta på vad Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, skriver i sin senaste rapport - Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen - sidan 186 under rubriken "Många män anmäler inte våldet":

Tabu och rädsla för att inte bli trodd gör att många våldsutsatta män inte anmäler det våld de utsatts för. Män som blivit utsatta för våld i nära relationer har betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld. Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör.
Citatet ovan med referens till BRÅ - Hradilova Selin K (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer – Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Rapport 2009:12.

Jag har en oroande känsla av att det Anders beskriver i de personliga berättelserna inte är exempel på enstaka misstag eller s k rötägg inom polis och socialtjänst. Alla har rätt till samma hjälp, stöd och bemötande från samhällets instutitioner oavsett kön. Det finns inget motsattsförhållande i att ge bra stöd till både kvinnor och män.


fredag 9 december 2011

Grattis Amelia till dumstruten!

Tidningen Amelia har nyligen instiftat ett nytt pris, det så kallade amelia dumstrut. Priset motiverar redaktionen med följande:
Vi delar ut det till en person eller organisation som på ett förtjänstfullt sätt medverkar till att upprätthålla gamla normer och värderingar samt genom sitt handlande och sin gärning upprätthåller ojämlikhet och befäster fördomar.
Den förste att tilldelas priset var en viss Anders S Nilsson efter att han i ett helt, som jag förstår det, privat sammanhang sagt till två av Amelias medarbetare att de var apsnygga och till två andra medarbetare att de var apfula. Det sista var ju förstås inte snällt sagt men får mig helt spontant att rekommendera boken - Förklädd till man: En kvinnas studie av männens värld - av Norah Vincent. Särskilt rekommenderar jag kapitlet om att ragga på krogen och internet.

Den andra dumstruten går nu till tidningen Amelia själv enligt Pelle Billings Blogg:
I en oväntad vändning visar det sig nu att Amelia-redaktionen tilldelas den andra dumstruten. Motiveringen är att man upprätthåller gamla normer och värderingar om vad kvinnor anser vara intressant, och därmed befäster fördomar.
Som exempel ges t ex att i senaste numret av tidningen tas i princip endast upp ämnen som upprätthåller rådande normer och värderingar om vad som bör intressera kvinnnor:
Ett Städat Yttre vill givetvis också gratulera tidningen Amelia till dumstruten! Grattis, Grattis!
- Fokus på kläder och smink.
- Ett antagande om att kärlek och relationer är det som kvinnor vill läsa om.
- Fokus på kvinnors kroppar, och sexiga kläder.
- Julmys som kvinnans ansvarsområde.

måndag 5 december 2011

Betygsdiskrimineringen ökar

I våras visade statistik som Lärarnas tidning har tagit fram att pojkar får betydligt lägre slutbetyg än flickor i förhållande till resultatet på de nationella proven.
   

Den statistik från Skolverket som Lärarnas tidning sammanställde visar att pojkar i årskurs nio missgynnas i betygsättningen och får avsevärt sämre slutbetyg än flickor i förhållande till vad de presterar på de nationella proven. I samtliga sex ämnen som det hålls nationella prov i, svenska, engelska, matematik, biologi, kemi och fysik, höjer flickorna sitt betyg mer än pojkarna.
Om man endast ser till det högsta betyget är skillnaderna ännu större, skrev lärarnas tidning. I biologi var det tre gånger så många flickor som pojkar som fick MVG i slutbetyg utan att ha fått det på provet. Och trots att pojkarna i större utsträckning skrev MVG på fysikprovet, var det drygt 22 procent fler flickor som fick det i slutbetyg.
Även i fråga om sänkta betyg är det stora könsskillnader. I exempelvis engelska och biologi är det nästan dubbelt så många pojkar som flickor som får lägre slut- än provbetyg.

Det var alltså svårare att få höjt betyg och lättare att få sänkt för pojkar.

Bittergubben visar också i sitt inlägg - Könsskillnader i grundskolebetyg 1998-2010 - att pojkar för att få samma betyg som flickorna skulle pojkarna 2010 behövt skriva 103 -107% av vad flickorna skrev på nationella proven.
Nu har Lärarnas tidning har tagit fram ny statistik från Skolverket efter de senaste nationella proven och resultet är skrämmande.

Betydligt fler flickor än pojkar får högre slutbetyg än resultat på de nationella proven. Och skillnaderna ökar.
Störst är avvikelsen i ämnena fysik och biologi. Där skiljer det hela 44 procentenheter mellan hur många flickor respektive pojkar som höjer sitt betyg jämfört med provresultatet.

Trots att fler pojkar än flickor får högsta betyg på det nationella provet i fysik så är förhållandet det motsatta när det kommer till slutbetyg.

71 procent av flickorna som fick MVG i ämnet fysik hade fått ett lägre betyg på provet. Motsvarande siffra för pojkarna är 27 procent.
Med anledning av de häpnadsväckande resultaten har Lärarnas tidning intervjuat Wolfgang Dietrich, undervisningsråd på Skolverkets enhet för prov och bedömning. 

"Det är anmärkningsvärt att skillnaden ökar så pass mycket. Det har jag inte riktigt någon förklaring till. Självklart kan man hävda att lärarna väger in mycket annat än resultatet på de nationella proven, men då borde detta slå lika mycket uppåt som nedåt, sett över hela landet."
Det nationella provet är inget examensprov och behöver inte helt överensstämma med slutbetyget. Provresultatet anses ändå så vägledande att skolorna måste kunna redogöra för en stor diskrepans mellan prov- och slutbetyg. Stora avvikelser måste ha täckning i betygskriterierna.
Enligt läroplanen ska all bedömning ske med målen som utgångspunkt.
Närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete, uppförande och liknande ska inte vara grund för betygsättningen. Strävan måste vara att uppnå god ordning i olika avseenden, men betygen får inte vara medlet.
Det har talats om anti-plugg-kultur hos pojkar och det har kontrats med att skolan har en anti-pojk-kultur. Det verkar snarare som att det är båda. Vem hade inte givit upp när slit och flit inte betalar sig bara för att du har fel kön?

fredag 2 december 2011

Annas dåliga samvete

Anna Laestadius Larsson var och så SCUM-manifestet i förra veckan. Tänka sig, hon fick lite dåligt samvete:
"Satt där i den omvända världen på en av de röda sammetsklädda kvinnostolarna och smaskade i mig vindruvor och godis med ett sting av dåligt samvete eftersom de på mansläktaren inte fick smaka. Undrade om det är så männen känner när de får lite högre lön och styrelseposter bara för att de är män."
Anna tog nog bilen hem så att hon slapp se de hemlösa. Ni vet de där som samlar burkar medan de väntar på högre lön och styrelsepost.

Själv sitter jag här framför datorn och öppnar mailboxen gång på gång, uppdaterar inboxen, och emellanåt sneglar jag på telefonen. Inga nya mail.
Det där samtalet verkar aldrig komma. Jag får nog snart betraktas som medelålders. Var är min högre lön? När kommer erbjudandet om en styrelsepost? Får man välja styrelse eller liksom tilldelas de bara?

Är det någon som har missat att jag är man.... Jag ska ha högre lön! Jag har rätt till en styrelsepost! Jag vill veta om man får dåligt samvete!

Får väl sitta här i mitt "fittavund" och drömma om hur det är att cykla lätt framåtlutad med rak rygg. Jag får försöka leva mig in i hur det är att grensla en mullrande 1100 kubikare och ge sig ut på en långtur. Önskar jag visst vilken dusch som var den bästa efter träningen. Jag vill också beklaga mig över den där sabla irriterande accidentella...


fredag 25 november 2011

SCUM debatt i SVT

Igår kväll kl 22.00 sändes senaste programmet av SVT Debatt där man bjudit in TUR-teaterns regissör, Erik Holmström, som just nu sätter upp Valerie Solanas bok SCUM-manifesto som pjäs med skådespelerskan Andrea Edwards i huvudrollen(det hela är en monolog). Uppsättningen har förstås väckt mycket känslor och debatt eftersom bokens huvudbudskap, att män är en biologisk olycka som lever i skymningslandet mellan människa och apa och skall utplånas, har fått både skattebidrag och är ämnad att även visas som skolföreställning i gymnasiet. Till studion var Pär Ström, Pelle billing och Camilla Lindberg inbjudna som motpart i debatten.

Inslaget börjar ca 14:34 in och går under rubriken "Mordhotade skådisar".
Jag har transkriberat från ca 16:02 till 21:57 i inslaget. Men gör en kort sammanfattning här:

Kort sammanfattning av de transkriberade delarna.
Andrea säger att upprörda människor inte kan skilja på konstnärligt uttryck och en åsikt. Folk måste hålla med om att vi lever i ett patriakat för om man inte håller med om det så ser det ju illa ut om man vill utrota alla män. Om folk håller med Andrea om att vi lever i ett patriakat då förstår man Andreas och TUR-teaterns vilja till att bli av med strukturer som de tror både män och kvinnor mår dåligt av. Strukturerna man vill bli av med är patriakatet, d v s män.

Pär Ström konstaterar att om det istället för män hade stått t ex araber eller judar så hade det ju omedelbart väckts åtal för hets mot folkgrupp. Pär efterlyser en enda man som skrivit att hela det kvinnliga släktet skall utplånas. Paula blir Pär svaret skylldig. Pär visar att Erik inte läst Mein Kampf men ändå har åsikter om den fast Erik menar att man inte får ha åsikter om något man inte sett eller läst.

Erik Holmström håller med Pär Ström och menar att han inte vill byta ut män mot judar eller muslimer för då skulle han bli åtlalad för hets mot folkgrupp. Att sätta upp SCUM-manifestet är inte så farligt, tycker Erik, om man jämför med filmer. I filmer finns mördare, tjuvar och omoraliska människor. Erik undrar om Pelle lyssnat och om det var deras åsikt att vilja döda män? Erik har uppenbarligen inte lyssnat på vad Andrea sa.

Pelle Billing menar att jämställdhetsdebatten är aggresiv och polariserad och skulle känna på dialog och ömsesidg förståelse. Att sätta upp SCUM och prata om patriakat är föga rebelliskt. Patriakat har det pratats om de senaste 20 åren och att sätta upp SCUM-manifestet för att väcka debatt är att slå in öppna dörrar. Pelle förklarar vidare på ett pedagogiskt sätt för Erik, som inte riktigt förstått, att yttrandefrihet är att man får säga vad man vill utan att hindras inte att man går fri från kritik av det man sagt. TUR-teatern har full rätt enligt att sätt upp SCUM och uttrycka sina åsikter om att döda män.

Paula Melkersson tycker att allt är absurt och lyssnar inte på någon, inte ens sig själv. SCUM handlar ju om kvinnohat(Sic!) och är en lysande parodi! Det enda Valerie Solanas gjort är att samla allt kvinnohat som uttryckts och sedan vänt på det. Paula har aldrig hört talas om att ett helt etablissemang eller en hel ideologisk rörelse skulle ha hyllat SCUM-manifestet och ber om ett enda namn på en feminist som hyllat SCUM. Paula har inte lyssnat på sig själv och programledaren får med stor glädje förtydliga att Pauala gjorde det nyss själv.
Programledaren utnämner Paula till expert på SCUM-manifestet. Paula blir glad och ifrågasätter direkt om SCUM verkligen står för Society For Cutting Up Men. Paula har inte tittat på bokens omslag.
Paula tycker om att gå på teater eller iallafall att en kompis läser upp en nättråd för henne. Det är brilliant tycker Paula!

P3 debatt: "Står inte feminism för jämlikhet?"

P3 debatt ställer man sig nu frågan "Står inte feminism för jämlikhet?"
Lyssna: "Feminister jobbar inte för jämlikhet längre"
När P3 Debatt-medlemmen Martin Svensson påpekade att det inte rapporteras om män som misshandlas av sina kvinnliga partners så fick han höra att han "förtjänade att dö" av en uttalad feminist.

Det hela började med att Martin Svensson, medlem på publikytan P3 Debatt, hävdade att studier i engelskspråkiga länder visar att våld inom parrelationer är jämnt fördelade mellan könen efter att hans namne popartisten Martin Svensson skrivit om att han hade blivit misshandlad av sin kvinnliga partner.
Uttalandet är helt korrekt borde verkligen inte vara varesig kontroversiellt eller väcka särskilt starka känslor.
"Jag tyckte också att det var konstigt att det inte finns någon direkt tillförlitlig forskning om hur det ser ut i Sverige, då kvinnors våld mot män inte rapporteras om på samma sätt som mäns våld mot kvinnor inom parrelationer, som bland annat DN har skrivit om. Jag försökte inte förneka eller förringa att vissa män misshandlar sina kvinnliga partners, allt jag gjorde var att hävda att det möjligtvis fanns ett problem åt andra hållet. Detta räckte tydligen för att jag inte längre förtjänade att få leva, enligt en uttalad feminist. Står inte feminismen för jämlikhet?"
Utifrån detta fick Martin Svensson höra av en uttalad feminist att "Sådana som du förtjänar att dö".
Svensson påpekar dock att en enskild person som bekänner sig till en viss ideologi häver ur sig något kan inte övriga anhängare av ideologin hållas ansvariga för.
"Vem som helst kan slänga ihop ett manifest, ge skulden för allt ont till en viss grupp, hävda att den gruppen borde utrotas och sen gå ut och försöka genomföra det."
Det som däremot är viktigt är hur övriga anhängare av ideologin bemöter det, menar Svensson.  Tar man avstånd från det eller hyllar man det som något av det bästa som gjorts? Så avslutar svensson med frågan:

"Att feministerna till exempel inte har tagit avstånd från Scum-manifestet får mig att fundera över vad feminister egentligen menar när de hävdar att feminismen står för jämlikhet."

torsdag 24 november 2011

Lika lön för lika arbete?

Annie Lööf valdes till ny partiledare för Centerpartiet den 23 september i år. I samaband med detta frågade Centerkvinnorna Annie Lööf om henned tankar och politiska förslag kring sex olika jämställdhetsområden. Om jämställda löner sa Annie Lööf bl a så här:
"För lika arbete ska man få lika lön. Vi skriver 2011 i kalendern och det borde vara en självklarhet, men så är tyvärr inte fallet. Kvinnor tjänar mindre än män i nio av de tio vanligaste yrkesgrupperna. Enligt SCB tjänar kvinnor ungefär åtta procent mindre än män i genomsnitt".
Pelle Billing har redan bloggat om det  i inlägget - Annie Lööf kommer ut som hardcore-feminist - men jag tänkte ta citatet som utgångspunkt för att titta lite närmare på just kvinnors och mäns löner. Hur ser verkligheten, eller iallafall statistiken, faktiskt ut och innebär att "Kvinnor tjänar mindre än män" att kvinnor lönediskrimineras p g a kön? Diskrimineras någon p g a kön överhuvudtaget?

Den 6 september 2011 pressenterade Medlingsinstitutet sin rapport - Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010? Medlingsinstitutet är en myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet och statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken.