Det här inlägget började faktiskt som en kommentar på GenusNytt till inlägget Två av tre mammor vill jobba deltid. Bakgrunden till inlägget, på GenusNytt, är rapporten från Mouvement Mondial des Mères (MMM), som är en internationell, politiskt och religiöst obunden icke-statlig organisation.
Organisationens europeiska gren (MMM Europe) har som uppdrag att ge röst åt de europeiska mammornas prioriteringar och önskningar gentemot institutioner och beslutsfattare inom EU. MMM Europe uppger sig också inse pappornas specifika, avgörande roll, och stöder åtgärder som uppmuntrar fäder att engagera sig aktivt i omsorgen om och uppfostran av barnen. I årets rapport är har man undersökt europeiska mammors tidsanvändingspreferenser avseende fördelning förvärvsarbete kontra omsorg om familjen med förljande resultat:
- 11 procent föredrar heltidsarbete
- 63 procent föredrar en kombination deltidsarbete och att ta hand om familjen
- 26 procent föredrar att ta hand om familjen på heltid
Detta resultat sätter Pär ström i relation till kravet på lagstiftning om heltidsarbete från S-kvinnorna.
Jag stödjer verkligen S-kvinnornas krav på RÄTTEN till heltid, men ser det INTE som en kvinnofråga! Det är sannt att det i huvudsak är kvinnor som DRABBAS av att förvägras gå upp i heltid, då detta framförallt är vanligt i branscher där den övervägande delen av arbetsstyrkan är kvinnor, men det drabbar i lika hög grad männen i dessa yrken och förstås i förlängningen familjerna. Vi kvinnor och män har en stark tendens att oftast leva i par med varandra och hur man än vänder sig har man röver bak.
Svårigheten att gå upp till heltid är för mig en bidragande orsak till att de s k könsrollerna är mer rigida än nödvändigt eller dikterat av biologin och leder till cementering av den fördelningen som gärna etableras under de första småbarnsåren. Vi vet att mansrollen och kvinnorollen blir mer utpräglad, stereotyp och polariserad i tider av samhällelig oro och krig, emedan individens frhet och valmöjligheter ökar i fredliga, lugna och liberala tider såsom i dagens Europa, inklusive Sverige.
Kvinnor kommer även framöver på gruppnivå forsatt välja lite äldre män, som tjänar lite mer och har lite mer utbildning alldeles oavsett egen inkomstnivå och utbildning men vårt gemensamma försörjningskrav på män kanske skulle lätta något och ge mer valfrihet.
Inom mitt område, Sjukvården och landstingen, har en majoritet av de anställd endast deltidstjänster på 75 - 80 %. Lejonparten av desa, ffa sjuksköterskorna, är kvinnor men en ökande och inte obetydlig minoritet är män.
Jag kan inte förstå hur gigantiska organisationer som landstingen med tusentals anställda kan tillåtas forsätta att nästan enbart anställa folk på deltid. Då händerna behövs kan dock många arbeta ytterligare så att de kommer upp i 100% men när det sedan handlar om föräldraledighet, VAB, ta lån i banken står de där forfarande med en 75 %-tjänst. Över tid kan man heller inte riktigt lita på att man kommer kunna jobba upp sig till motsvarande en heltid vilket begränsar vilka investeringar man vågar göra.
Det kan äga sin rimlighet att en arbetsgivare med kanske ett 10-tal anställda får lov att anställa några personer på deltid men när vi pratar om organisationer med 1000-tals anställd där majoriteten har en deltidstjänst i botten är det något sjukt och syniskt i botten. Samma arbete utförs på lika många timmar men av fler huvuden. Arbetsgivaren tycker detta är schemateckniskt behändigt men för vården skapar det fler överrapporteringar(minskad patientsäkerhet) och en otrygghet för den anställde.
I mitt landsting inför man nu också att de som arbetar deltid skall arbeta lika många arbetspass per vecka som de heltidsarbetande. Detta leder till att hur långt du kan bo från arbetsplatsen innan det är en tidsmässig och ekonomisk förlust minskar.
Män och kvinnor gör delvis olika val vad gäller bland annat arbete. Inom sjukvårdens omvårdnadsområden, sjuksköterskornas, kommer det sannolikt alltid vara en majoritet kvinnor men jag har också arbetat när det enbart varit män. Jag upplevde det varken som bättre eller sämre, bara annorlunda. (Det kanske mest intressanta med detta var att språket och orden man använde för att beskriva vad man gjorde i sitt arbete fick en annan färgning och delvis andra dimensioner belystes.)
Jag är övertygad om att det skulle finnas ett mervärde i att fler män arbetade inom fler människovårdande områden, för samhället, för kvinnor och män.
På gruppnivå, idag, har kvinnor betydligt fler tillgängliga yrkesval än vad män som grupp har. Den enkla förklaringen till detta är att kvinnan lägger ett försörjningsansvar på och mannen och mannen tar på sig ett försörjningsansvar. Att få män till yrkesområden där man inte har möjlighet att öka sin inkomst genom att arbeta mer försvåras kraftigt av detta outtalade försörjningsansvar. Detta försörjningsansvar kan man också tydligt se återspeglas i bland annat tidsanvändingsundersökningen där män förvärvsarbetar i princip 100 % från vaggan till graven medan kvinnors grad av förvärvsarbete och tid hos familjen varierar på ett harmoniskt sätt med livets faser. Jag önskar att även mäns grad av förvärvsarbete och tid med familjen kunde variera på samma sätt en dag.
En del av vägen dit tror jag är både rätten till heltid(hos arbetsgivar med ett visst antal anställda) och rätten att temporärt gå ner i tid.
Jag stödjer alla som driver denna fråga, såsom S-kvinnorna, men det är inte en kvinnofråga utan en fråga för oss alla. Vi skulle alla vinna på detta även om vissterna hade skiljt sig åt.
Rutger!
SvaraRaderaJag håller med dig i din kritik mot landsting och sjukvård. Det är under all kritik att inte verksamheten inom landting och sjukvård inte effektiviseras mer. Att bedriva sjukvård och omvårdnad liknar i många aspekter en processindustri där produktion sker dygnet runt. Industrin har i årtionden delat in sin personal i skiftlag som ser till att driften kan hållas igång dygnet runt, samt stöttat detta med underhållspersonal och administration som vanligtvis arbetar dagtid (alternativt 2-skift).
Varför klarar inte landsting och sjukvård av att göra någonting motsvarande? Det skulle spara enormt mycket pengar och nästan alla tjänster skulle vara heltid.
Rutger!
SvaraRaderaVad gäller de skillnader som finns mellan kvinnor och män när det gäller både att försörja familjen och i att vara hemma med barn så borde regler, lagar, bidrag och annat kunna förändras så att familjerna får större incitament att dela mer lika på ansvarsområdena.
Först och främst måste självklart män och kvinnor behandlas lika i lagen när barnet föds. Män måste få automatisk vårdnad om och umgänge med sina barn på samma sätt som kvinnor får, även om föräldrarna inte är gifta när barnet föds.
Barnbidrag måste naturligtvis delas lika mellan föräldrarna. Eller ännu hellre tas bort helt och hållet och ersättas med ett skatteavdrag på inkomsten. Om respektive vårdnadshavare var berättigad till ett avdrag om 500 kr efter skatt så skulle de familjer där båda arbetar och bidrar till familjens försörjning gynnas.
Föräldraledigheten borde delas lika mellan föräldrarna och dessutom kopplas till pensionen. För varje månads föräldraledighet som man tar ut så skjuts pensionsåldern upp en månad. Det skulle innebära att man blev personligt ansvarig att betala för sin föräldraledighet och vara ett incitament att jobba och bidra till sin egen och familjens försörjning.
Finns säkert många fler förändringar som man skulle kunna göra som skulle öka incitamenten för att ta ett större gemensamt ansvar för barnen och för familjens försörjning.
"Vi vet att mansrollen och kvinnorollen blir mer utpräglad, stereotyp och polariserad i tider av samhällelig oro och krig, emedan individens frhet och valmöjligheter ökar i fredliga, lugna och liberala tider såsom i dagens Europa, inklusive Sverige."
SvaraRaderaNja, gör de det? Under andra världskriget fick brittiska och amerikanska kvinnor dra i blåstället och bygga flygplan och stridsvagnar. Nöden gjorde att man tänkte utanför ramarna. När kriget var slut återställdes "ordningen". Dock hade en gräns överskridits som nog gjort mer för kvinnorollen än nog så många demonstrationståg senare. I länder med sämre levnadsstandard är det oftare mer flytande yrkesroller, man tar vad som finns. Störst andel egna företagare, inkl kvinnliga, är det i...tadaa Tanzania! Våra sk traditionella roller med t ex hemmafru är ett rikhetstecken från de ekonomiska glansdagarna på 50-talet. Man hade råd att leva på en lön. Intressant är att ju rikare land, desto fler kvinnor väljer traditionella yrken och att vara hemmafru.
Fö håller jag med om att man borde kunna driva stora organisationer på mer heltidstjänster och det är en fråga för både de män och kvinnor som jobbar deltid. Å andra sida vet alla att det är mycket deltidstjänster inom vissa yrken. Det är ingen hemlighet vad det gör för inkomst och pension. Ändå väljer fler kvinnor dessa yrken. De flesta vill också jobba deltid. Om man nu gjorde om sjukvården till huvudsakligen heltider kanske fler män skulle fundera på de yrkena. Och kanske skulle de väljas bort av alla kvinnor som vill ha deltid.
@ Medborgare X
SvaraRaderaVad gäller sjukvårdens organisering av arbetet så finns det ingen logisk eller vettig förklaring till varför man håller sig med en så betydande andel deltidstjänster. Nu är sjukvården inte i alla delar som processindustrin. Akutverksamheten pågår dygnet runt och vi tar hand om de inneliggande patienterna dygnet runt men den största delen av produktionen, mottagningsarbete, undersökningar och operationer, sker mellan 7-17. Arbetet är som allra mest intensivt mellan klockan 07-12. Men som sagt fortfarande ingen förklaring eller ursäkt.
Vad gäller lagar, förordningar, rättspraxis och offentliga transfereringar kan jag inte annat än hålla med i stora delar.
För mig finns ingen mer prioriterad fråga än att alla skall vara lika inför lagen oavavset kön, klass och etnicitet. Det är inget annat än en skandal att det forfarande finns lagar som i text diskriminerar utifrån kön!
Vad gäller föräldraledigheten är jag oerhört kluven som du kan se i tidigare inlägg. Å ena sidan tror jag att individualiserad föräldraledighet hade varit bra för att få till stånd den samhällsutveckling som jag vill ha MEN å andra sidan strider detta samtidigt mot att varje familj eller par själva får avgöra hur tiden bäst fördelas. En fråga om att se individen eller familjen som den minsta barnavårdande enheten.
Vad gäller barnbidraget är jag helt på din linje. Barnbidraget är en tydlig signal från staten till förälderna att han/hon är just det. Självklart skall denna signal gå till båda föräldrarna.
@AV
När jag läser din kommentar förstår jag att jag uttryckt mig lite otydligt. Jo, vi vet att mans- och kvinnorollerna blir mer utpräglade men ffa allt är det mansrollen som blir det och då i riktning mot det som vi förknippar med ett riktigt machoideal. I Afrika(förlåt Hans Rosling för min sammanklumpning av alla dessa länder) är förväntningarna på mäns förmåga på många håll väldigt starka. Kravet på männen att vara just mannliga, i många fall så utpräglat eller karikatyrartat att det i det närmaste får beskrivas som en avart, innebär att den viktigaste faktorn för att barn skall överleva sin 5-årsdag är att modern lever. Med andra ord i detta hårda klimat är männen så bundna i sin roll att de inte kan kliva fram och kompensera för en avliden mor utan deras barn dör istället!
Vad gäller exemplet med andra världskriget så håller jag med dig i att detta sannolikt gjort oändligt mycket mer för att vidga kvinnorollen och vår idé om vad kvinnor kan än vad feminismen någonsin har gjort eller kommer göra, även om man vill hävda detta från deras håll. Däremot vill jag här påpeka att mans- respektive kvinnorollen som sådan inte har att göra med vad kvinnor män jobbar med utan den finns där ändå. Utmaningen ligger många gånger i att utföra det andra könets jobb på det egna könets sätt. Detta har kvinnor i betydligt högre grad lyckats med än vad män har gjort. Detta återstår som en utmaning.
Nog är det så att det inte är någon hemlighet att det förekommer mycket deltidsarbete inom offentlig sektor och ändå väljer många kvinnor(och en del män)dessa yrken. Tackolov. Det är dock denna typ av resonemang som gör att t ex S-kvinnorna kan hävda att det är en kvinnofråga när det faktiskt bara handlar om arbetsgivare som behandlar sina anställda dåligt. Ja, många kvinnor kan tänka sig att arbeta deltid under åtmistone delar av sin karriär, och det får man också fram till barnen barnen fyller tolv, men det är inte det som är frågan utan rätten att vara anställd på 100 % och faktiskt kunna försörja sig själv och sin familj på de arbeten som vårt samhälle faktiskt behöver. Jag skulle verkligen inte vilja arbeta utan mina kollegor även om jag förstår de som nu faktiskt säger upp sig och lämnar landstingen.
AV.
SvaraRaderaHar du någon statistik, vad var andelen brittiska ock amerikanska flygplan och stridsvagnar, som var byggda av kvinnor?
Av amerikanerna, vet du, hur många % av amerikanska män var i kriget? Jag vill inte säga att kvinnorna i Amerika gjorde ingenting under kriget, men jag som finsk inte tror, att du har rätt syn pä saken.
Du borde ju ha skrivit "finska och ryska" kvinnor, som jobbade i krigsindustrin inte amerikanska. I Finland kvinnorna hade i sitt ansvar också jordbruk, övervakning av luftplan, sjukvårdnaden av civila och soldater etc.