I de partier som svikit sin egen politiska ideologi till förmån för den feministiska höjs det ofta röster för ett delat ledarskap vid byte av partierledare.
En del av argumentationen går ut på att två personer kan komplettera varandra i de delar där den andre är svagare och att man på så sätt får starkare kompetens i ledarskapet.
Andra argument för ett delat ledarskap är att det kan vara så arbetsamt, att stå som ledare för ett stort parti, att det kan behöva delas på två.
Hur kommer det sig, när man diskuterar delat ledarskapp, att det alltid handlar om att det skall vara en kvinna och en man?
Likheten med föräldrarollen är slående. Någon som minns klassmammorna och klasspapporna?
Vad anses en man besitta i egenskap av man som politisk ledare som ingen kvinna besitter?
Vad anses en kvinna besitta i egenskap av kvinna som politisk ledare som ingen man besitter?
Om vi nu ur något slags "jämställdhetsperspektiv" anser att ett delat ledarskap skall utgöras av en man och en kvinna, vad säger det då om vår synen på homosexuella som föräldrar?
Om nu partiet går mist om något viktigt om inte de tu är man och kvinna vad menar vi då att barn med två pappor eller två mammor går miste om?
Intressant att detta "jämställdhetsperspektiv" bara förekommer i partier som bytt till en feministisk ideolgi.
Min gamla chef (blev nyligen headhuntad till post som generaldirektör, utifrån kvalifikationen att hon är kvinna) brukade ständigt använda uttrycket "kvinnligt ledarskap".
SvaraRaderaJag fick kräkvarning varenda gång.
Självklart ifrågasatte jag inte vad hon menade, hon var min lönesättande chef.