HAN är den andra föräldern

För några veckor sedan skrev Lars Jennfors, styrelseledamot i Män för jämställdhet och flerbansfar, ett inlägg på deras blogg. Han tar upp två belysande exempel på samhället syn på mannen som förälder.

Det första exemplet är ett officiellt brev från Försäkringskassan adresserat till Lars med anledning av att han för tillfället är föräldraledig som jag förstår det.

”Om den andra föräldern avstår en del av sina dagar till dig kan du få föräldrapenning för hela den tid som du ansöker om. I så fall kan han fylla i den bifogade blanketten. Han kan även avstå dagar med föräldrapenning på www.forsakringskassan.se. För det behöver han e-legitimation.”

Det andra exemplet är något äldre och kommer från den kommun han är bosatt i och rör något av de äldre barnen. Lars skriver:

"För några år sedan fick min fru ett brev där det framgick att ett av våra barn hade fått plats på en förskola i kommunen. Det var endast adresserat till min fru. I brevet stod det att ”ditt barn” har fått en plats på förskolan. Min fru fick vidare en möjlighet att fylla i om hon ville få tillgång till en e-tjänst för att kunna fylla i inkomst och schema. Den möjligheten hade inte jag. Men däremot skulle min inkomst också fyllas i."

Vad säger oss dessa exempel oss om samhällets syn på mannen? I feministisk literatur och genusvetenskap har kvinnan beskrivits som det andra könet. Här får vi tydligt svart på vitt att Han är den andra föräldern eller kanske en 2:a klassens förälder vars enda värde är som försörjare. Sverige 2011.

Lars Jennfors menar att man från politiskt håll ger uttryck för att papporna är lika viktiga för barnen som mammorna men att budskapen som sänds ut då också bör visa på detta.

"Det blir inte bra när man å ena sidan säger att man vill öka jämställdheten i vårt samhälle och samtidigt sända ut signaler som visar på motsatsen."

Det politiken och politikerna gör är framför allt att stifta lagar. Det är så politiken kommer till uttryck.
I Sverige 2011 ses ingen man som far till sina barn utom i specialfallet då kvinnan och mannen råkar vara gifta.
54 % av Sveriges barn föds med endast en förälder, mamman. Modern har rätt att kräva faderskapstest av valfritt utpekad man och ingen utpekad man kan neka utan att hämtas med polis. Efter att faderskapet är juridiskt fastställt är fadern fortfarande inte förälder om inte modern godkänner honom som vårdnadshavar. Detta är helt lämnat åt kvinnans godtycke. Skulle hon inte godkänna honom som vårdnadshavare står det henne också helt fritt att adoptera bort ungen.

Detta är lagen och politikernas syn på mannen som förälder. Kanske borde detta vara Män för jämställdhets viktigaste fråga, på tal om machoideal?