Monster och Offer

Domen i det även internationellt uppmärksammade barnpornografimålet där 24 personer stod åtalade, 1 man och 23 kvinnor, har nu fallit.

Den 43-årige mannen döms av Falu tingsrätt till ett års fängelse för grovt barnpornografibrott som motiveras av att han spridit grova barnpornografiska bilder till ett stort antal personer.

De övriga 23 kvinnorna som uttryckligen efterfrågat bilderna döms för barnpornografibrott av normalgraden till bland annat böter och villkorliga domar.
Att de inte döms för ringa brott beror på att bilderna och filmerna i vissa fall är särskilt hänsynslösa och skildrar barn som våldtas på olika sätt av vuxna personer, ibland fastbundna. Att en av de nu dömda kvinnorna skickat nakenbilder på sina barnbarn till mannen gör inte heller hennes brott grövre.

Jag har ingen åsikt om de utdömda straffen som sådana. Domarna är säkert juridiskt helt korrekta och följer rättspraxis. Det som får mig att reagera är de resonemang som Lars-Erik Bergström, lagman vid Falu tingsrätt ger uttryck för och som har legat till grund i domen.

I bedömningen av brottet ingår att de flesta av kvinnorna, även om de enligt rätten måste ta ansvar för sina egna handlingar, inte varit i psykisk balans.

Mannen har "utnyttjat deras dåliga psykiska tillstånd och längtan efter mänsklig närhet".

Jag visste väl att det var fruktansvärt synd om dessa stackars kvinnor. Självklart måste de ha varit i psykisk obalans. Vi vet ju alla att detta är en helt legitim förmildrande omständighet som vi brukar ta hänsyn till vid rättegång, eller hur var det nu...? Vanligen genomför man en  rättspsykiatrisk utredning för att visa att personen kunde eller inte kunde ta ansvar för sina handlingar. Tydligen räcker det nu att man mått lite dåligt, åtminstone om man är kvinna och ständigt ett offer.

Läs mer här, här och här.