Feminister vs Jämställdhet.

Under gårdagen skrev både Pär Ström med bloggen Genus Nytt och Hannah [efternamn okänt] med Bloggen One-way Communication om intervjun med Yvonne Hirdman i senaste numret av TCO-tidningen.

Som många säkert redan vet som är intresserade av jämställdhetsfrågor är Hirdman en av de feminister som haft stor inflytande, jag skulle vilja säga det allra största, över den svenska jämställdhetspolitiken och att denna gått från en strävan mot jämställdhet till ensidig feminism.

Det hela började 1985. Dåvarande vice statsminister, Ingvar Carlsson, tillkallar en statlig utredning, den s k Maktutredningen. Denna fick till uppgift att analysera makt och inflytande inom olika områden i det svenska samhället. Bland annat skulle utredningen:

"fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, belysa medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor samt beskriva de faktorer som ger makt att forma morgondagens Sverige"(Ju 1985:02). 

Utredningen bestod av fyra ledamöter; Olof Petersson (ordf.), Yvonne Hirdman, Inga Persson och Johan P Olsson. Fem år senare, 1990, kommer Maktutredningen med sitt huvudbetänkande Demokrati och makt i Sverige.
Det tredje kapitlet är författat av prof. Yvonne Hirdman och där presenterar hon sin teori om genussystemet. Genomslaget för Yvonne Hirdmans teori blev monumentalt och präglar fortfaranade svensk samhällsdebatt och jämställdhetspolitik i mycket hög grad. Vad som hände därefter känner vi ju väl till. Nog om historien.

Både Pär och Hannah väljer att lyfta fram Hirdmans svar på frågan - Vad är skillnaden mellan jämställdhet och feminism?

– Jämställdhet handlar om att skapa lika villkor, ansvar och möjligheter för män och kvinnor. Feminismen är ett slags ideologi, en dröm om ett samhälle där det inte finns orättvisor på grund av kön. Jämställdheten står för en politik. Man skulle kunna säga att målet för jämställdhet är feminism.

Pär Ström menar att journalisten genom att formulera frågan sätter likhetstecken mellan jämställdhet och feminism. Jag skulle vilja hävda motsattsen.
Det är fantastiskt bra att journalisten har uppfattat att det finns en skillnad mellan jämställdhet och feminism. De senaste 20 åren har de båda orden allt mer användts som om de vore utbytbara med varandra i media och politiken. Än bättre att just Hirdman får ge sin definition på skillnaden.

Hannah mennar att citatet ovan plötsligt ger mening åt ordet jämställdist och kommer fram till följande definition:

Jämställdismen vill, liksom liberalfeministerna back in the days, att män och kvinnor ska ha samma politiska, juridiska och karriärsmässiga möjligheter.

Feminismen vill, förutom allt det ovanstående, också att alla de fördomar som finns kring kön och som begränsar vår tillvaro på ett eller annat sätt ska försvinna, så att vi kan leva våra liv som människor och inte kön, utan förtryckande strukturer och normer om hur vi “borde” vara som kvinnor och män.

Vidare förtydligar hon sin syn på skillnaden genom att peka på att jämställdismen saknar en uppfattning och teori om könsstrukturer och maktobalanser mellan könen. Enligt Hannah anser jämstäldisten att de olikheter som kvarstår efter alla reella, objektiva hinder är undan röjda beror är beroende av biologin. Jämställdisten kan inte se att att "sociala normativa traditionerna lever kvar i människors handlanden och tänkanden".


Jag har till och från kallat mig jämställdist, men föredrar att säga att jag är för jämställdhet(punkt), och tänkte ge mitt högst presonliga svar.

Ja, jag har ingen teori om strukturer och maktobalanser. Nej, det finns inget viktigare än att kvinnor och män har samma potlitiska, juridiska och professionella rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Detta måste åtgärdas först. Vi har kommit långt i Sverige, för att inte säga hela vägen, både politiskt och professionellt, även om utbildningsfrågan är ett orosmoln. Juridiskt har vi långt kvar och en del frågor inom detta område är akuta.
Självklart påverkas kvinnor och män av sociala normativa traditionerna. Dessa tradioner har uppkommit ur människors livsomständigheter, slumpen och biologin.
Det kostar att bryta mot dessa normativa traditioner. Det kostar mest för de som går först men det är varje individs fria val att ta denna kostnad eller låta bli. Efterhand kommer det normativa att minska men en statistisk skillnad kommer ändå kvarstå som grundar sig på biologiska skillnader mellan  män och kvinnor. Detta är okej så länge valet är fritt.

Det är fel - Att en kvinna inte utvecklar sin fulla professionella potential för att det finns, eller att hon upplever, ett socialt tryck som säger att det är fel av henne att satsa hårdare på karriären, mindre på familjen och att låta maken ta huvudansvaret för barnen.

Det är inte fel - Att en kvinna inte utvecklar sin fulla professionella potential om hon upplever att priset är för högt i form av mindre tid och närhet med familj och barn.

Så länge valet är fritt och helt upp till individen spelar det ingen roll att fler kvinnor än män gör det ena eller andra valet. I Sverige är vi i princip där idag vad gäller familj, yrke och karriär men inte när det gäller bedömningen av kvinnor och mäns brott.

Som Hirdman svarar på frågan om en ung kvinnas möjligheter till att göra karriär:

– De är obegränsade, om hon verkligen vill.