Stå upp för barns kroppsliga integritet!

”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar”

Religiös stympning. Uppskattningsvis 3.000 pojkkroppar i Sverige blir varje år oåterkalleligen märkta genom omskärelse. Om vi vill bli betraktade som progressiva kan vi inte fortsätta att villkora barns kroppsliga integritet. Vi missar även barnkonventionens intentioner när vi utgår från att barn som föds in i en ”icke-västeuropeisk kontext” inte har individuella rättigheter. Frågan är politiskt mycket känslig, men regeringen måste nu lyfta frågan om ett förbud för omskärelse, skriver elva debattörer på DN-debatt.

Riksdag och regering har beslutat att omskärelse av pojkar är tillåten i Sverige. Syftet med den lag OmskL (2001:499) om omskärelse av pojkar som infördes 2001 var att förebygga att ingrepp sker på ett sätt som inte är förenligt med pojkarnas bästa.
2005 fick Socialstyrelsen i uppdrag att rapportera vilka effekter lagen då fått. Lagen hade inneburit en viss förbättring av hygien- och smärtlindringsrutiner hos de få som begärt tillstånd för att utföra omskärelse, men att det fortfarande förekom att personer utan tillstånd utförde omskärelse. Lagen hade inte haft avsedd effekt som skydd mot att pojkar kommer till skada i samband med omskärelse.

2006 fick Socialstyrelsen i uppdrag av Regeringen att bl.a. analysera varför och i vilken omfattning vissa pojkar omskärs utanför hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen fick också i uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att ingen pojke ska fara illa inom omskärelseverksamheten som helhet. Resultatet lämnades i forma av repporten - Omskärelse av pojkar - Rapport av ett regeringsuppdrag (S2005/7490/SK).

I denna rapport konstaterar Socialstyrelsen att det förekommer komplikationer efter omskärelser utanför hälso- och sjukvården och föreslår därför att, med hänsyn till barnets bästa, införs en lagstadgad rätt i lag (2001 :499)  för pojkar att få omskärelse på icke medicinska grunder utförd inom hälso- och sjukvården och att landstingen får en motsvarande skyldighet att ge pojkarna den möjligheten.

I Socialstyrelsens rapport utgår man från regering och riksdags uppfattning att omskärelse på icke medicinska grunder är förenligt med barnkonventionen och att ett förbud skulle medföra otillåten begränsning av religionsfriheten. Vad säger då barnkonventionen?

• Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
• Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.
• Varje barn har rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård. Traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa ska avskaffas.

Under beredningen av OmskL ansåg regeringen att ett förbud mot omskärelse skulle medöra att verksamheten tvingades ut i det illegala området och utrymmet för "köksbordskirurgi" skulle öka.

Detta resonemang är helt främmande när man diskuterade kvinnlig omskärelse. Kvinnlig omskärelse benämns, helt korrekt, i Sverige som könstympning. Denna sed förekommer i andra etniska grupper, ffa i grupper från Afrikas horn, men motiveringen för ingreppet är precis den samma. Vikten av att  ingå i ett kulturellt och religiös sammanhang för flickan.

Trots att samma resonemang kan tillämpas här har man i detta fall resonerat så att alla former av kvinnlig könsstympning, oavsett ålder på flickan/kvinnan, är straffbar med 2 - 4 års fängelse. Ingreppet är till och med straffbart i Sverige när det utförts i ett annat land.

När det gäller kvinnlig könsstympning skall socialtjänsten alltid inleda en utredning om risken är överhängande att kvinnlig könsstympning sker, föräldrarna har en positiv inställning till könsstympning eller om man vet att könsstympning har skett.

Med religionsfriheten som utgångspunkt  argumenterar Socialstyrelsen för att ffa judiska och muslimska pojkar fötts in i en ”icke-västeuropeisk kontext” och därför har de varken självbestämmande eller individuella rättigheter. Deras kroppsliga integritet är villkorad av religionens påbud. Religionsfrihet eller religionstvång?

I rapporten betraktas däremot kristna och västeuropeiska pojkar  som individer som potentiellt kan ha en intressekonflikt med föräldrarna i denna fråga.

”Det kan finnas en intressekonflikt mellan barnets självbestämmande och föräldrarnas tro och övertygelse. Det är dock en värderingsfråga. Den här konflikten är beskriven utifrån västeuropeisk eller kristen diskurs. För grupperna judar och muslimer finns det inte någon sådan intressekonflikt. Det är i barnets intresse att bli en del av familjens tro och tradition.”

Som artikelförfattarna i DN påpekar tar man ställning för vuxna människors religionsutövning  och intar en relativiserande hållning med avseende på kulturella uttryck. Socialstyrelsens resonemang missar helt barnkonventionens intentioner då det utgår från att barn som råkar födas in i en judisk eller muslimsk familj inte kan tänkas motsätta sig föräldrarnas tro och kulturella praxis. Hela resonemanget är ett klassiskt rasistiskt Vi-och-Dom resonemang.

Artikelförfattarna tar också upp det argument som regeringen framförde i beredningen av OmskL - risken för "köksborsskirurgi" - och menar att argumentet håller inte då lagar stiftas oavsett om samhällsmedborgare kan tänkas bryta mot dem eller ej.

"Barnaga är förbjudet i Sverige, detta förbud hindrar tyvärr inte föräldrar från att misshandla sina barn. Det är likväl ett principiellt viktigt förbud som visar på samhällets syn på barn som rättighetsbärande individer. Att som förälder, i exempelvis uppfostringssyfte, motivera fysiskt våld mot sina barn möter hårt juridiskt och samhälleligt motstånd."

Könsstympning av flickor är precis som barnaga förbjudet i svensk lag men det finns skäl att tänka att även det genomförs i osäkra miljöer. Varför skall man isåfall med regeringens vansinniga resonemang inte erbjuda afrikanska grupper, ffa från Somalia, att få sina flickor stympade inom sjukvården?

Kvinnlig omskärelse indelas i fyra typer. Typ 1 innebär delvis eller totalt borttagande av klitoris och/eller klitoris förhud (klitoridektomi). Bortagande av klitoris förhud kan väl inte vara så farligt? Det är ju precis samma sak som pojkens förhud. Det måste vi väl ändå kunna erbjuda i religionensfrihetens namn inom sjukvården, eller? (Ja, ironin är stor här)

Jag gör samma självklara konstaterande som artikelförfattarna:

Ett förbud mot icke-medicinska ingrepp på barns underliv bör för övrigt vara könsneutralt.

Vad var det nu regeringens fjärde jämställdhetsmål sa, Nyamko och Ulf?

Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.