Kvinnor och män har samma symptom vid hjärtinfarkt.

Ny Version
Västerbottens-Kuriren refererade nyligen till en ny avhandling från Umeå universitet vilket  SR P4 västerbotten rapporterade om. Den stora nyheten med Rose-Marie Isaksson avhandling som det skrevs om var följande:

Att män och kvinnor upplever olika symptom på hjärtinfarkt är en ofta spridd uppfattning, men det är en myt, visar Rose-Marie Isaksson i sin avhandling vid Umeå universitet.

Kvinnor får inte andra symptom än män och väntar inte längre innan de åker till sjukhuset. Likheterna mellan könen är snarare större än skillnaderna, har Rose-Marie Isaksson kommit fram till efter att ha granskat 6 500 hjärtinfarkter bland 25-74-åringar.

Samma nyhet rapporteras också av dagensmedicin.se under rubriken "Ålder snarare än kön förklarade skillnader vid hjärtinfarkt".
Läs gärna intervjun med Rose-Marie Isaksson i Västerbotten-Kuriren där hennes slutord verkligen sätter fingret på problematiken med denna typ av direkt skadlig mytbildning som bara syftar till att visa på könsmaktsordningens existens. Uppenbarligen är hon snart inte bara doktor utan också klok:

- Vi måste slå hål på myten att kvinnor har diffusa symptom och inte män. Det är ju hemskt om en man tror att han inte kan ha diffusa symptom vid en hjärtinfarkt och kvinnor inte tror att de kan ha bröstsmärtor.

Den 15 april försvarar Rose-Marie Isaksson sin avhandling Symptoms, prehospital delay and long-term survival in men vs. women with myocardial infarction: a combined register and qualitative study. 2011. Avhandlingen består av fyra delarbeten:

I) Time trends in symptoms and prehospital delay time in women vs. men with myocardial infarction over a 15-year period. The Northern Sweden MONICA Study.

II) Prehospital experiences of older men with a first myocardial infarction: a qualitative analysis within the Northern Sweden MONICA Study.

III) Older women's prehospital experiences of their first myocardial infarction: a qualitative analysis from the Northern Sweden MONICA Study

IV) Better long-term survival in young and middle-aged women than in men after a first myocardial infarction between 1985 and 2006. An analysis of 8630 patients in the Northern Sweden MONICA Study.

Den intresserade kan givevis läsa artiklarna själv men Isakssons gör följande sammanfattning av avhandlingen:

"Sammanfattningsvis visar denna studie inga stora skillnader mellan män och kvinnors symtom, prehospitala fördröjning eller långtidsöverlevnad. Dock hade äldre patienter färre typiska symtom och längre prehospital fördröjning, särskilt hos kvinnor. Den prehospitala fasen var en mångfasetterad och svårtolkad upplevelse hos både män och kvinnor, med en dynamisk utveckling av symtom, föreställningar och förväntningar, samtidigt som deltagarna strävade efter att upprätthålla det vardagliga och välbekanta livet.  Symtomen vid hjärtinfarkten  var en mer heterogen och komplex upplevelse hos både män och kvinnor än vad som vanligtvis beskrivs i litteraturen. Över en 23-års period har långtidsöverlevnaden efter en första hjärtinfarkt förbättrats hos både män och kvinnor. Kvinnor under 65 år har en något högre långtidsöverlevnad jämfört med män."

Varför tycker jag detta är en bra avhandling?

Det gör jag inte, egentligen. Jag tycker absolut inte att den är dålig heller. Det som gör denna avhandling så intressant är att man pressenterar ett resultat som inte visar på någon skillnad. Vanligen är det just att man har visat på en skillnad, något som avviker, något man inte visste, som gör forskningen intressant. Inte här. Ändå blir det genomslag utanför forskarvärden. Det har funnits en tid då hjärtsjukvården skillde sig för kvinnor och män. Det har den inte gjort på de senaste tio åren, minst. Ändå upprepas detta med jämna mellanrum. Inte minst i samband med SVT-serien 'Om ett hjärta', 2008, var mytbildningen särskilt stor i media. Detta ledde då till att 15 av de kanske tyngsta namnen inom svensk hjärtsjukvård skrev den här artikeln på DN-debatt. Budskapet var det samma som Isaksson nu presenterar. I DN-artikeln pekade också på de vanligaste myterna:

Kvinnor har diffusa och konstiga symtom vid hjärtinfarkt

Hjärtinfarkt ökar hos kvinnor

Kvinnor får sämre vård och klarar sig sämre vid hjärtinfarkt

Kvinnor är förbisedda i den medicinska forskningen

Mammor hindrar pappaledighet - med all rätt!

Läste Elisabeth Höglunds krönika på Aftonbladet.se - Den vackra tanken blev en kvinnofälla -  från början av mars. I krönikan reflekterar Höglund över jämställdhetsreformer i allmänhet och föräldraförsäkringens funktion som sådan i synnerhet. Framförallt vill Höglund peka på varför dessa reformer ofta inte ger det utfall man önskar. Slutklämmen tycker jag verkligen slår huvudet på spiken:

Elisabeth Höglund

"Till sist alla politiker: Sluta tjata om fler kvinnor i börsbolagens styrelser! Det är att börja från fel håll. Det är de tusenåriga könsrollerna som måste förändras. Allt annat är symboliska skenreformer. Problemen måste lösas där de uppstår, nämligen i hemmen, i relationen mellan man och kvinna. Så har inte skett. Den svenska jämställdhetspolitiken, världens mest berömda, har misslyckats."

Det är verkligen att börja från fel ända men givievis naturligt om den förmenta jämstäldhetspolitiken i första hand syftar till att bevisa könsmaktordningens existens. Det är väl klart som korvspad att man inte får några resultat om man har som utgångspunkt att män har makten och kvinnor är offer?!

Lite längre upp i krönikan skriver Höglund:

"Kanske är det så (men jag vågar nästan inte skriva det), att det är kvinnorna själva som väljer att ta hand om merparten av föräldrapenningen för att kunna stanna hemma hos barnen, medan männen tillåts fortsätta att göra karriär. Många kvinnor kanske inte alls vill ha någon tudelning av föräldraledigheten. Kanske inte männen heller."

Det är faktiskt inte så mycket kanske som du tror Elisabeth! Föräldraförsäkringen och fördelningen av denna är på tapeten lite då och då. Nu senast var det S-kvinnorna som tog upp frågan, som jag delvis berörde här. 2005 var annars det år som det skrevs en hel del artiklar om föräldraförsäkringen eller kanske framför allt om statens offentliga utredningen av den samma.
Karl-Petter Thorwaldsson, då ombudsman för IF-Metal och ordförande i ABF, genomförde på regeringens uppdrag utredningen - SOU 2005:73, Reformerad föräldraförsäkring - Kärlek, omvårdnad, trygghet - och när resultatet av utredningen och den ingående Sifo-undersökningen presenterades blev det en hel del rubriker och intervjuer med regeringens utredare, bl a i DN - Kvinnor hindra pappaledighet - och i Aftonbladets Wendela - Släpp taget mammor! Läs gärna utredning, bättre undersökt än så har inte frågan blivit.

Utredningen visade, som är allmänt känt, att kvinnor tar ut längst föräldraledighet. I Sifo-undersökningen angav 70 procent av de tillfrågade att orsaken till varför de delat upp tiden som de gjort, är privatekonomiska. Föräldrarnas egna ståndpunkt var att de inte hade råd att fördela annorlunda men samtidigt kunde man se att de familjer som hade mest att förlora ekonomiskt, tog samtidigt ut flest pappadagar. Utredare Thorwaldsson menade också att annan forskning visat att det är politiskt korrekt att säga att det inte handlar om könsroller.

Ett intressant resultat är också att samtidigt som undersökningen visade att 86 procent ville att papporna ska vara lediga mer så tyckte 87 procent att familjen även fortsättningsvis skulle fördela månaderna själv. Det mest intressanta är ändå kanske att det här med att Familjen skulle fördela föräldraledigheten själv innebar i 6 av 10 fall att Mamman själv och i förväg bestämt hur ledigheten skulle fördelas.

Så, Elisabeth och du läsare som tittat igenom utredningen, det är inte kanske. Det är så. Med alla rätt!

Det är väl inget konstigt att man som förälder vill vara hemma så mycket som möjligt med sina barn? Jag har full förståelse för varje kvinna som känner så. Jag är dessutom övertygad att de flesta män också vill detta och det är här problemet uppstår.

Tänk så här!
Ett par väntar barn. Man är med i samhällsutveckling och tidsandan men man är inte så engagerade i jämställdhets-frågor eller annat närliggande. Lite löst har man diskuterat föräldraledigheten. Visst ska båda vara hemma och gärna någorlunda lika, resonerar man. Iallafall är man överens om att hon givetvis är hemma första tiden och att han är pappaledig lite senare när barnet inte är helt beroende av amning. Så kommer barnet. 
Mamma är hemma från födslen och pappa börjar jobba igen efter de första två veckorna. Första halvåret går. Trotts brist på sömn och en lite sårig bröstvårta tycker mamman att detta är det bästa som hänt. Det tycker pappa också och tycker det är helt underbart varje dag han kommer hem från jobbet. Efter några månader börjar diskussion gå om att mamma vill vara hemma lite till. Visst vill pappa vara mer med barnet men sådär illa är det ju trots allt inte nu heller, så varför ta konflikten. Han tar lite färre månader längre fram bara, tänker han.

Svårare än så här är det inte att förklara. Jag säger som Allan Karlsson i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann: Det blir som det blir eftersom det är som det är.

Syfte med föräldraförsäkringen är att verka för barnets bästa och bidra till en ökad jämställdhet mellan könen. där båda föräldrarna på lika villkor har möjlighet att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Med nuvarande utformning som en familjeförsäkring har detta till stor utsträckning uppfyllts för kvinnan men inte för mannen. Hade man istället utformat den som individuell försäkring hade man säkert kommit mycket längre!

Ett Städat Yttre goes public

Välkomna! Idag har jag valt att sprida informationen om denna bloggs existens. Givetvis upptäcker jag efter hand diverse barnsjukkdomar, t ex kommentar-funktionen som var låst, men detta rättas till efter hand.

Vill sända ett TACK till Pelle Billing och Pär Ström för att de uppmärksammat bloggen.

Jag uppskattar båda deras bloggar, liksom andra som jag länkar till längst ner till höger, men vill poängtera att jag står för och tar ansvar för mitt innehåll precis som Pelle och Pär står för sitt. Ibland kan kan man vara av precis samma åsikt men inte alltid.

För mig är denna blogg på ett sätt en del av experimentet - Vad händer när män börjar tala? - och kommer att till stor del beskriva problem från mäns perspektiv. Detta innebär inte att jag inte är medveten om andra sidan av myntet, det är vi alla och vi får höra om det överallt, i skolan, i media.
Att skriva om de utmaningar män står inför kan inte heller betraktas som vare sig gammalmodigt, konservativt eller unket. Män har aldrig talat om sig själva eller beskrivit sina egna problem tidigare. Jag hoppas att fler kommer att göra det.


Sannolikt kommer du också ett finna en hel del inlägg med fokus på sjukvården och andra relaterade områden. Det faller sig på något sätt naturligt. Mycket nöje!

Sanningar ska man höra av barn

Vaknade tidigt idag och råkade ha TV'n på. I dagens första Rapportsändning refererade man till ett inslag i lilla Aktuellt om den undersökning programmet gjort som kom fram till att 34% av pojkarna och 33% av flickorna upplever att pojkar och flickor behandlas olika pga kön i strid med skollagen. Du kan se inslaget och läsa texten på SVTplay. Inslaget är intressant på så många sätt. I inslaget får man en tydlig bild av flickorna som norm och pojkarna som avvikande i skolan. Exemplen som de intervjuade 5:e-klassarna tar upp är tydliga med att pojkarna ffa behandlas orättvisst men också att flickorna inte får möjligheten att vara busiga och olydiga. Min favoritdel i inslaget är intervjun med flickan, Lea Sjösten Sandström, som säger:

"Jag tror att det är lärare och sånt och att de inte riktigt alltid förstår att alla är individer. Att alla har samma rätt och att alla kan göra samma fel oavsett hur man ser ut och vem man är".

Överhuvudtaget ser barnen sig själva inte som olika men är ändå mycket observanta på när de behandlas olika utifrån kön. Det finns stort hopp för framtiden!

225 miljoner till jämställdhetsintegrering

En riktigt glad nyhet! Var inne på SKL:s, Sveriges kommuner och landstings, hemsida och såg att SKL har sökt och beviljats 225 miljoner kronor av regeringen för att stödja genomförandet av jämställdhetsintegrering i kommuner, landsting och regioner fram till december 2013.

Först suckade jag förstås som vanligt då jag vet att jämställdhetsintegrering, på engelska kallat gender mainstreaming, i klarspråk innebär feministisk ideologi applicerad inom annat politiskt område eller arbete. Jag kommer att skriva om jämställdhetsintegrering längre fram men i korthet är det ändå det gamla uttjatade - Det finns en könsmaktsordning och i denna ordning är män överordnade kvinnor - som då ligger till grund för att skapa någon slags förändring. Med förändring menas då att det blir bättre för kvinnor oavsett hur det går för den andra halvan av befolkningen. Om du inte orkar vänta till dess föreslår jag att du läser Proposition 1993/94:147. Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar och kanske framförallt Departementsserien (Ds) Ds 2001:64 2001. Ändrad ordning - Strategisk utveckling för jämställdhet där begreppet och strategin jämställdhetsintegreringen noggrant gås igenom.

SKL har för dessa pengar startat programmet Hållbar Jämställdhet och givit ut en informationsbrochyr om programmet. Jag har läst den lilla brochyren och vad står där på sista sidan? Man tror knappt sina ögon, fantastiskt! Betyder jämställdhet åter jämställdhet?!

Jämställdhet betyder enligt SKL:s definition ”rättvisa, demokrati och delaktighet. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter på livets alla områden”.

Jämställdhetsintegrering innebär enligt Europarådet ”(om)organisering, förbättring, utveckling och utvärdering av beslutsprocesser, så att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i allt beslutsfattande, på alla nivåer och i alla steg av processen, av de aktörer som normalt sett deltar i beslutsfattandet”.

Jämställdhet är "att göra pappor med barn"

Satt och läste kommentarerna till inlägget om S-kvinnornas Deabattartikel i SvD, med kravlista till Håkan Jurholt, på Pär Ströms blogg Genusnytt. Jag fick faktiskt som en aha-upplevelse när jag läste kommentaren av Tommy Jonsson(20 mars 2011 kl.9:20). Hans ord satte strålkastarljuset på min uppfattning så att den blev tydlig för mig själv! Han skriver:

"Jämställdhet handlar om att göra pappan med barn och mamma med arbete. Detta anser jag vara det viktigaste politiska intiativet för att uppnå jämställdhet."

Givetvis kommer mothugg längre ner bland kommentarerna, ffa från liberalt håll. Invändningen är den gamla vanliga och jag saxar in tre kommentarer med olika tonfall här som illustration.

Kristin(20 mars 2011 kl. 10:22):
"Det är upp till föräldrarna att gemensamt bestämma vem som ska vara hemma med barnen. Inte politiker. Det du förespråkar är inget annat än social ingenjörskonst."

Lövet(20 mars 2011 kl. 10:32)
"…men personligen anser jag inte det vara politikens syfte att göra människor med barn, eller för den delen med arbete.Politikens syfte skall vara att göra det möjligt för människor att skaffa barn och att kunna skaffa sig jobb – något som dagens f-försäkring klarar utmärkt."

Liberal(20 mars 2011 kl. 10:45):
"Är Sverige en kommunistdiktatur, staten bestämmer och politruker vet bäst? Det ankommer för HELVETET, alls inte, på våra POLITIKER att lägga sig i, komma med PEKPINNAR om HUR jag eller du, FRIA MÄNNISKOR, VÄLJER att fördela lönearbete och barnpassning i våra EGNA HEM, i vår EGEN FAMILJ, i vårt EGET LIV."

Jag har själv haft svårt att ta mig runt denna liberala, eller är den egentligen värdekonservativ, invändning när jag argumenterat med mig själv.
Som så många andra kan jag reflexmässigt tycka att varje familj skall få ordna sin vardag just efter sina särskilda förutsättningarna och omständigheter. Varför skulle det inte också forsatt kunna vara upp till de båda föräldrarna hur man delar föräldraledigheten? Signaturen 'Lövet' ger en tydlig ledtråd!

Iochmed att vi har bestämt oss för att ha en föräldraförsäkring har vi också på något sätt sagt att vi inte vill att familjen skall välja själv, att politiken skall vara närvarande, och framför allt att familjen inte skall välja att den ena föräldern blir "hemmafru". Vi vill faktiskt att alla skall ha möjlighet att arbeta och i princip försörja sig själv. Ändå är föräldraförsäkringen konstruerad med "hemmafrusystemet" som förlaga.

Jag tror att alla i Sverige har iallafall en vag uppfattning om ungefär hur samhället var organiserat innan kvinnorna kom in på arbetsmarknaden och innan vi hade föräldraförsäkringen.
Familjen utgjordes precis som nu i allt väsentligt av en man och en kvinna som levde under samma tak samt därtill ett antal barn. Mannen arbetade i huvudsak utanför hemmet, och för detta fick han en lön som räckte mer eller mindre till att försörja hela femiljen, och kvinnan arbetade i huvudsak innan för hemmets väggar där hon "förädlade" och såg till att få så god avkastning som möjligt för de pengar som kom in till familjen. Mannen och kvinnan var en oskiljaktlig enhet helt beroende av varandra om man tänkte sätta barn till världen. Staten lade sig inte i familjen och det går faktiskt att argumentera för att familjerna valde att ha det just så här utifrån de omständigheter som rådde. Idag ser samhället annorlunda ut och förutsätter i princip en heltidsarbetande och en deltidsarbetande förälder.

Som jag ser det är det är just detta sätt att ordna familjelivet som föräldraförsäkringen har som mall. Det är inte individen som har rätt att vara borta från arbetet för att enbart ta hand om sitt barn utan det är familjen som har rätt att ta bort en förälder från arbetslivet för sköta barn och familj. Om man inte tycker att det är viktigt att individen har möjlighet att vårda relationen till barnen varför ska då den ene föräldern vara tvungen att ta ut 80 dagar av den totala föräldraförsäkringen? Varför skall pappan ha 10 dagar i samband med födslen överhuvudtaget när mödravården fungerar så bra?

Den stora frågan synes utkristallisera sig som: Är föräldraförsäkringen en försäkring för individen i rollen som förälder, för familjen eller för barnet? Jag menar att den är och därför bör utformas som en försäkring för indviden i rollen som förälder samt givetvis för barnet.

Låt mig bara kommentera den första punkten i S-kvinnornas artikel i SvD som var upprinnelsen till Tommys påstående och hela detta inlägg. Manskriver under den första punkten, Ett jämställt arbetsliv:

"Kvinnors rätt till eget arbete och egen försörjning är en grundförutsättning för ett jämställt samhälle. Trots år av jämställdhetsarbete betraktas fortfarande kvinnor inte som familjeförsörjare utan förväntas vara flexibla och pussla med tiden för att räcka till. I arbetslivet har kvinnor generellt sämre villkor än män. De typiska kvinnoyrkena präglas ofta av hög sjukfrånvaro."

Hade jag skrivit denna text ur ett jämställdhetsperspektiv, och inte enligt den feministiska ideologin med grundtesen - Det finns en könsmaktsordning, och i denna ordning är män som grupp överordnade kvinnor som grupp - som S-kvinnorna gör hade den blivit så här:

Varje individs rätt till eget arbete och egen försörjning samt rätt och möjligheten till en nära relation till barnen är en grundförutsättning för ett jämställt samhälle. Trots år av jämställdhetsarbete ses män fortfarande enbart som familjeförsörjare och får i praktiken inte möjlighet att anpassa lönearbetet efter livets olika faser. I arbetslivet har män generellt sämre villkor med avseende på familjelivet och är beroende av en partners stöd i vårdandet av barnen.
De typiska mansyrkena präglas av en tiofalt ökad dödlighet. Jämställdhet handlar om att göra pappan med barn och mamma med arbete i samhällets ögon.

Gemensamma krafter

Snubblade in på bloggen Ardin.se via Genusnytt och inlägget om antifeministbingo. Anna Ardin som driver bloggen beskriver sig som statsvetare, kommunikatör, entreprenör och frilansskribent med särskilda kunskaper inom tro & politik, jämlikhetsfrågor, feminism och Latinamerika. För närvarande arbetar hon som politisk sekreterare på Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen.

Som jag förstår hennes blogg är hon feminist i samma betydelse som jag definerar en feminist d v s att hon tror/anser att det finns en könsmaktordning och i denna ordning är män som grupp överordnade kvinnor som grupp, eller i hennes egna ord - ”att se att det finns en könsmaktsordning som främst missgynnar kvinnorna – och att vilja göra något åt den”.
I ärlighetens namn ska man faktiskt ha med det där sist om man är feminist, annars är det ju inte så mycket lönt.
Anna har alltså precis samma definition som används i olika statsfeminstiska dokumenten t ex Regeringens skrivelse 2002/03:140, Jämt och ständigt.

"Arbetet måste fortsättningsvis ges en mer feministisk inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är underordnade och män är överordnade, och vilja förändra den."

Iallafall. Själv är jag alltså inte feminist utan jämställdist. Min definition på jämställdist är så här långt att jag anser att:

- lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska råda oavsett kön.

- både den manliga och kvinnliga könsrollen innebär stora utmaningar och dessa kan bara överkommas när man ser att båda rollerna innebär makt och maktlöshet, styrka och sårbarhet.

Nu till saken. Anna skriver en del saker som jag tycker var riktig bra mot slutet av detta inlägg i sin blogg! Jag citerar och kommenterar det sista stycket som jag till viss del gillade:

"Och hur ska man kunna åtgärda de jämställdhetsproblem män drabbas av utan att göra något åt kvinnornas underordning?"

Ja här är jag delvis med på andemeningen. Jag tror dock inte på den fasta könsmaktordningen som feminismen predikar med ständigt överordnade män och ständigt underordnade kvinnor vilket Anna dessutom också ger det bästa exemplet på att så inte är alltid är fallet längre ner. Det riktigt intressanta är att det Anna är tvungen att beskriva som kvinnornas underordning, enligt feministisk retorik, är det jag(och även andra jämställdist antar jag) menar är den kvinnliga överordningen. Att kvinnor och män kan ha båda positionerna förtydligar hon också fint med citatet från Susan Faludi.

"Susan Faludi säger att män och kvinnor befinner sig vid en historisk skiljeväg, där de håller nycklarna till varandras frihet."

Sen går då Anna vidare med detta fantastiska exempel!

"Exempel

Problem: Män förlorar oftare vårdnaden om sina barn vid vårdnadstvister.

Orsak: Kvinnor förväntas sköta obetalda uppgifter som ansvar för hem och barn, kvinnor anses av samhället mer lämpade för detta, familjer och arbetsgivare förutsätter att kvinnor tar ut mer föräldraledighet och kvinnorna får generellt närmare kontakt med barnen och mer kompetens på omvårdnad.

Lösning: Förvänta oss lika mycket obetalt hemarbete av kvinnor och män, dela föräldraförsäkringen lika."

Här har vi definitivt samma problembild. Kvinna får i nio fall av tio ensam vårdnad om barnet/barnen när vårdnadstvister går till domstol. I det tionde fallet får pappan eller någon ANNAN vårdnaden.

Så till orsaken.
Ja en del av beskrivningen kan man/jag definitivt hålla med om, men som sagt feminsimen har sina begränsningar i att beskriva verkligheten, utan att göra våld på sin egen definition. När Anna formulerar sig som att "kvinnor anses av samhället mer lämpade för detta" menar jag och säkert fler med mig att mannen ses som en andra klassens förälder och människa i allt som har med famijelivet att göra vilket samhället tydligt signalerar med ett antal direkt diskriminerande lagar mot män i rollen av förälder.

Idag föds 54 % av alla barn utan att pappan är pappa och vårdnadshavare från början och ibland aldrig. Pappan blir inte pappa förrän mamman skrivit på och godkänt honom som far till barnet. Efter att faderskapet är juridiskt faställt på ett eller annat sätt blir pappan dessutom inte vårdnadshavare förrän mamman också godkänt detta. Ja, jag tycker detta är fruktansvärt och stenålders och i grunden en sjuk människosyn.

Huruvida familjer och arbetsgivare förutsätter att kvinnor tar ut mer av föräldraledigheten kan diskuteras. Arbetsgivaren får inte göra det enligt lagen. På min arbetsplats har det beskrivits(av en kvinna) som ett broblem med alla yngre blivande Kiruger som är "pappalediga hela tiden", dock inte från arbetsgivaren.
Vidare i stycket har Anna helt rätt när hon skriver att kvinnorna får generellt närmare kontakt med barnen och mer kompetens på omvårdnad. Man blir bra på det man gör. Det jag och andra jämställdister menar är att denna nära kontakt med barnen måste erkännas av samhället i stort och feminister i synnerhet som både en makt och en rikedom. Jag lovar, jag har aldrig träffat en cancerpatient med 3 månader kvar att leva som ångra att han/hon inte hann arbeta lite till.

Så till lösningen. Av det jag skrivit ovan vore ett första steg och en tydlig signal från samhället att ta bort de direkt diskriminerande lagarna mot män och på så sätt börja erkänna män som fullvärdiga föräldra och viktiga för barnen. Givetvis är detta bara en del av lösningen så vi går vidare med det Anna skriver om obetalt arbete. Ja, summan av betalt och obetalt arbete är lika för kvinnor och män som visats i tidsanvändningsundersökningen från Statistiska Centralbyrån. Detta innebär att kvinnor måste öka den tid de lägger på betalt arbete och släppa ifrån sig en del av tiden som går till obetalt arbete och som ger relationsmakt. Detta skulle också ge ökat ekonomiskt välstånd för familjen oavsett vad mannen och kvinna tjänar enligt den här IFAU-rapporten.
Så till den sista lilla biten - dela föräldraförsäkringen lika. Nu vet jag inte om Anna menar genom lagstiftning eller inte, själv är jag kluven. På ett sätt är jag för att varje familj ska få göra sina egna lösningar men å andra sidan skulle kanske lagstiftning var precis vad män behöver i denna "underordnade position" där kvinna sitter på ett rejält stycke relationsmakt efter kanske 6 månader med barnet och den kompetens hon har förvärvat. Svårt.

Slutligen - Tack Anna att du gav mig möjlighet att utveckla mina tankar!