Corren vs Klinth: 1 - 0

Roger Klinth, docent vid Linköpings universitet med familje- och jämställdhetspolitik som forskningsområde, ifrågasätter i ett öppet brev till Correns ledarredaktion hur tidningen argumenterar kring familje- och jämställdhetspolitik. Hela hans egen argumentation bygger dock helt på "guilt by association" där han tycker att Correns argument mot genusvansinnet("Copyright" Tanja Bergkvist) och för sann jämställdhet("Copyright" Pär Ström) sammanfaller med Sverigedemokraternas synpunkter.
Precis som Correns fantastiska chefsredaktör Charlotta Friborg påpekar i sitt svar är det överhuvud taget inte någon saklig argumentation som går att bemöta. I själva verket är detta ett nästintill klassiskt exempel på Godwins lag och här ser vi att Klinth förlorar direkt genom att använda Nazist-argumentet. Jag säger givetvis inte att SD är nazister men de förefaller ligga tillräckligt nära i Klinths värld.


För övrigt tillhör jag den generation som tidigt fick lära sig att "Gubbe" och "Gubbigt" är något väldigt negativt. Efterhand har jag dock förstått att det där med gubbighet inte har något med kön att göra utan är ett samlingsnamn på en uppsättning karaktärsdrag. Bra exempel på folk som uppvisar dessa är Gudrun Schyman och Tiina Rosenberg.
Roger Klinth är ytterligare ett bra exempel på en riktigt gubbig gubbe som utgår ifrån att det räcker att han säger vad han tycker såsom en upphöjd person inom genusindustrin och behöver inte besvära sig med att komma med argument eller läsa på. Läs även Pelle Billings inlägg här.

Att gå hem med en man är som pistolhot?

Den här hittade jag på Lady Dahmers blogg:

Nej! Det här inte i analogi med våldtäkt. Här förekommer ett direkt dödshot. Inte heller är det i analogi med eller ett argument för att kvinnor skall kunna falskanmäla män för våldtäkt när de ångrar att de hade dåligt sex dagen efter.
Fortfarande är det en liten men ack så viktig detalj som gör skillanden. Pistol-hot! Att gå hem med en man som är fysiskt större och starkare, i vilket en del av attraktionen ibland ligger, är inte att jämföra med pistolhot. Hur ser man världen när man jämställer att gå hem med en med att vara under pistolhot. Hur ser man på män och kanske ännu mer, hur ser man på kvinnor?!

Feminismen och Descartes misstag

René Descartes

Avståndet mellan de medicinska vetenskaperna neurologi och psykiatri har varit långt trotts att man arbetar med exakt samma organ - hjärnan. De senaste 20 - 30 åren har avståndet dock sakta börjat minska och samarbeten mellan dessa discipliner, och andra närliggande, ökar ständigt inom forskarvärlden.

Sedan Descartes presenterade sin filosofi, för mer än 350 år sedan, har vi traskat omkring i den hämsko som idén om kroppen och själens åtskillnad utgjort. Långsamt suddas nu, tack och lov, denna falska dualism ut efterhand som vetenskapen får kraftfullare tekniker.

Phineas Gage med huvudet på skaft

Länge har vi varit tvungna att förlita oss på studier kring den skadade hjärnan, med bl a Phineas Gage som ett strålande exempel, men allt mer kan vi nu även studera den friska hjärnan i arbete. De kroppsliga och själsliga processernas odelbarhet är inte längre en kontroversiell fråga även om vi bara är på spädbarnsstadiet när det gäller att förstå dessa kopplingar.

Den kände neurobiologen, forskaren, och populärvetenskaplige författaren, Antonio Damasio gjorde 1994 världssuccé med sin bok Descartes misstag. (Det engelska originalet, Descartes’ Error: Emotion, Reason, and the Human Brain, kom 1994, andra svenska upplagan kom på Natur och Kultur 2006).

På lättflytande fackprosa presenterar Damasio den moderna vetenskapen kring hjärnans betydelse för känsla och förnuft och varför Descartes gjorde ett misstag när han en gång i tiden skilde på kropp och medvetande.

Damsio har under sin karriär producerat över hundra artiklar varav 6 st i de absolut tyngsta vetenskapliga tidskrifterna, Nature och Science. Framförallt har Damasio i sin forskning studerat hjärnan med hjälp av de kraftigaste tekniker modern neurovetenskap besitter, funktionell hjärnavbildning(PET, SPECT, fMRI).

Även om det kan diskuteras huruvida Descartes själv gjorde misstaget så är det denna uppdelning vi levt med sedan han presenterade sina teorier - Cognito, ergo sum. Modern medicinsk och psykologisk vetenskap har idag insett 'Descartes misstag' och lämnat detta bakom sig efterhand som allt tyngre bevis mot uppdelningen hopat sig.

Uppdelningen finns dock kvar inom andra vetenskapliga discipliner, i samhällsdebatten och i politiken! Även om den dualistiska åtskilnaden inte längre benämns kropp & själ, är den fortfarande lika falsk och hämmande för vår förståelse av människan.
Idag dyker denna falska dualism ständigt och jämt upp i dikotomin kön och genus, biologiskt och socialt kön eller i engelsk litteratur sex and gender.

Descartes uppdelning i kropp och själ har varit en förutsättning för genusvetenskapen/feminismens idéer om kön och könsroller som en produkter av social inlärning. Det är märkligt att när alla annan vetenskap har gått vidare och återförenat kropp och själ håller genusvetenskapen/feminismens krampaktigt fast vid denna falska dualism.

Genom att göra bruk av kunskap från flera olika vetenskapliga områden, genusvetenskapen undantagen, kan vi idag skapa en förtåelse som stämmer väl överens med kvinnor och mäns faktiska upplevelser och erfarenheter.

Biologin är det som primärt driver och styr människans sociala beteende men inte uteslutande så. Även om biologin utgör grunden för könet så förstärker, återskapar, förfinar och begränsar social betingning den biologiska uppsättningen till att passa in i det kulturella sammahanget som individen befinner sig i.

Idag vet vi att skillnader mellan kvinnans och mannens hjärna och hormonspegel ger tendenser till vissa genomsnittliga beteendemönseter som får statistiskt skäkerställda skillnader på gruppnivå.
Detta betyder inte att alla män kommer att bete sig på ett sätt och alla kvinnor på ett annat, utan att män som grupp är mer sannolika att föredra det som vi kallar karaktäristiskt manligt och kvinnor som grupp det som vi karaktäriserar som kvinnligt.

Könsspecifika förmågor och beteenden har sin grund i den manliga och kvinnliga biologin och alla sociala system måste förhålla sig till de begränsningar som den biologiska verkligheten ställer upp.
Biologin kan dock inte, och får aldrig, tas som intäkt för diskriminering av individer pga kön och inte heller sättas upp som en begränsande faktor för kvinnors och mäns val och möjligheter.

Tappad tro på kvinnans egen förmåga

Under rubriken "Dags för oss feminister att omfamna kärnfamiljen" skriver Anna Svensson, som beskrivs skribent och feminist som just nu bildar familj, på SVTdebatt :

Anna Svensson

"Gemensamt för många kritiker av kärnfamiljen är tyvärr att de verkar totalt tappat tron på kvinnans egen förmåga, och kanske ännu mer hennes ansvar, att skapa ett gott liv"

Med kritiker menar hon den äldre feministgenerartionen med Maria Sveland i spetsen. Självklart tappar man tilltron till kvinnans förmåga när den feministiska infantiliseringen av kvinna och den ständiga offerbeskrivningen ständigt pumpas ut i media.

Jämställdhet kan bara existera mellan vuxna människor med eget ansvar.

Har du hört om någon som arbetar på att bli jämställd med sina barn?!

"Surfare som hatar kvinnor"

På Kultur&Nöje i Sydvenskan kan man idag läsa dabattartikeln "Surfare som hatar kvinnor" av Kajsa Haidl. Tydligen har Kajsa varit på en middagsbjudning och diskuterat med en manlig bekant. Därav blev hon sedan tvungen att skriva och publicera i sveriges 3:e största morgontidning en text baserad på ideologiserat hat. för övrigt kan nämnas att till vardags är Kajsa Malmöredaktör för Nöjesguiden och driver också bloggen popponny. Frågan är om man som man kan skriva något överhuvud taget, i Kajsas värld, som omedelbart klassas som att hon får "det vardagliga kvinnohatet strösslat över sig"?

Läs hur denna vita priviligerade kvinna ur eliten som har en stor morgontidning till sitt förfogande undgöra sig över den lille mannen i Kommentarsfälten här. Vad sägs om följande citat ur sydsvenskantexten?


"...jag säger till mannen mitt emot att jag är trött på att näthatet aldrig analyseras utifrån ett genusperspektiv, trots att det främst är kvinnor som drabbas."

"Man behöver inte ha några extrema åsikter för att få det vardagliga kvinnohatet strösslat över sig."

Om mannen på middagsbjudningen skriver Kajsa: "Han har aldrig blivit utsatt för sexistiska nätkommentarer och hade han blivit det, ja då hade han självklart inte brytt sig. Informerar han mig."

Så mycket analys av budskapet behövs inte. Det talar ju för sig själv.För den som vill ha något att reflektera texten  mot rekommenderar jag den här texten om feministisk kollektivistisk analys av bittergubben i det här inlägget!

(Ja, de är s k vita i Polen också.)

Summan av budskapen

Denna bild har jag lånat av Tysta Tankar via ett tweet med texten - Är Kvällspostens bild sexistisk?
Jag vet inte om Kvällspostens löpsedel är sexistisk men den är som det börjar bli allt mer, tvärtom.
Det som fick mig till att reagera och fundera är väl det samlade budskapet som uppstår när man ser de tre löpsedlarna tillsammans.

Aftonbladet - Måns Zelmerlöw om sin tuffa sommar: "Det är jobbigt, jag gråter". En gråtande man - Mannen har havererat
Kvällsposten - Kvinnor som tjänar mer än sina män i Simrishamn. Starka kvinnor som tar för sig.
Expressen - Så ska polisen knäcka Breiviks hemliga koder. En galen våldsam man - Mannen har havererat.

Heltid är ingen Kvinnofråga

Det här inlägget började faktiskt som en kommentar på GenusNytt till inlägget Två av tre mammor vill jobba deltid. Bakgrunden till inlägget, på GenusNytt, är rapporten från Mouvement Mondial des Mères (MMM), som är en internationell, politiskt och religiöst obunden icke-statlig organisation.
Organisationens europeiska gren (MMM Europe) har som uppdrag att ge röst åt de europeiska mammornas prioriteringar och önskningar gentemot institutioner och beslutsfattare inom EU. MMM Europe uppger sig också inse pappornas specifika, avgörande roll, och stöder åtgärder som uppmuntrar fäder att engagera sig aktivt i omsorgen om och uppfostran av barnen. I årets rapport är har man undersökt europeiska mammors tidsanvändingspreferenser avseende fördelning förvärvsarbete kontra omsorg om familjen med förljande resultat:

- 11 procent föredrar heltidsarbete
- 63 procent föredrar en kombination deltidsarbete och att ta hand om familjen
- 26 procent föredrar att ta hand om familjen på heltid

Detta resultat sätter Pär ström i relation till kravet på lagstiftning om heltidsarbete från S-kvinnorna.

Jag stödjer verkligen S-kvinnornas krav på RÄTTEN till heltid, men ser det INTE som en kvinnofråga! Det är sannt att det i huvudsak är kvinnor som DRABBAS av att förvägras gå upp i heltid, då detta framförallt är vanligt i branscher där den övervägande delen av arbetsstyrkan är kvinnor, men det drabbar i lika hög grad männen i dessa yrken och förstås i förlängningen familjerna. Vi kvinnor och män har en stark tendens att oftast leva i par med varandra och hur man än vänder sig har man röver bak.

Svårigheten att gå upp till heltid är för mig en bidragande orsak till att de s k könsrollerna är mer rigida än nödvändigt eller dikterat av biologin och leder till cementering av den fördelningen som gärna etableras under de första småbarnsåren. Vi vet att mansrollen och kvinnorollen blir mer utpräglad, stereotyp och polariserad i tider av samhällelig oro och krig, emedan individens frhet och valmöjligheter ökar i fredliga, lugna och liberala tider såsom i dagens Europa, inklusive Sverige.
Kvinnor kommer även framöver på gruppnivå forsatt välja lite äldre män, som tjänar lite mer och har lite mer utbildning alldeles oavsett egen inkomstnivå och utbildning men vårt gemensamma försörjningskrav på män kanske skulle lätta något och ge mer valfrihet.

Inom mitt område, Sjukvården och landstingen, har en majoritet av de anställd endast deltidstjänster på 75 - 80 %. Lejonparten av desa, ffa sjuksköterskorna, är kvinnor men en ökande och inte obetydlig minoritet är män.

Jag kan inte förstå hur gigantiska organisationer som landstingen med tusentals anställda kan tillåtas forsätta att nästan enbart anställa folk på deltid. Då händerna behövs kan dock många arbeta ytterligare så att de kommer upp i 100% men när det sedan handlar om föräldraledighet, VAB, ta lån i banken står de där forfarande med en 75 %-tjänst. Över tid kan man heller inte riktigt lita på att man kommer kunna jobba upp sig till motsvarande en heltid vilket begränsar vilka investeringar man vågar göra.

Det kan äga sin rimlighet att en arbetsgivare med kanske ett 10-tal anställda får lov att anställa några personer på deltid men när vi pratar om organisationer med 1000-tals anställd där majoriteten har en deltidstjänst i botten är det något sjukt och syniskt i botten. Samma arbete utförs på lika många timmar men av fler huvuden. Arbetsgivaren tycker detta är schemateckniskt behändigt men för vården skapar det fler överrapporteringar(minskad patientsäkerhet) och en otrygghet för den anställde.

I mitt landsting inför man nu också att de som arbetar deltid skall arbeta lika många arbetspass per vecka som de heltidsarbetande. Detta leder till att hur långt du kan bo från arbetsplatsen innan det är en tidsmässig och ekonomisk förlust minskar.

Män och kvinnor gör delvis olika val vad gäller bland annat arbete. Inom sjukvårdens omvårdnadsområden, sjuksköterskornas, kommer det sannolikt alltid vara en majoritet kvinnor men jag har också arbetat när det enbart varit män. Jag upplevde det varken som bättre eller sämre, bara annorlunda. (Det kanske mest intressanta med detta var att språket och orden man använde för att beskriva vad man gjorde i sitt arbete fick en annan färgning och delvis andra dimensioner belystes.)
Jag är övertygad om att det skulle finnas ett mervärde i att fler män arbetade inom fler människovårdande områden, för samhället, för kvinnor och män.

På gruppnivå, idag, har kvinnor betydligt fler tillgängliga yrkesval än vad män som grupp har. Den enkla förklaringen till detta är att kvinnan lägger ett försörjningsansvar på och mannen och mannen tar på sig ett försörjningsansvar. Att få män till yrkesområden där man inte har möjlighet att öka sin inkomst genom att arbeta mer försvåras kraftigt av detta outtalade försörjningsansvar. Detta försörjningsansvar kan man också tydligt se återspeglas i bland annat tidsanvändingsundersökningen där män förvärvsarbetar i princip 100 %  från vaggan till graven medan kvinnors grad av förvärvsarbete och tid hos familjen varierar på ett harmoniskt sätt med livets faser. Jag önskar att även mäns grad av förvärvsarbete och tid med familjen kunde variera på samma sätt en dag.
En del av vägen dit tror jag är både rätten till heltid(hos arbetsgivar med ett visst antal anställda) och rätten att temporärt gå ner i tid.
Jag stödjer alla som driver denna fråga, såsom S-kvinnorna, men det är inte en kvinnofråga utan en fråga för oss alla. Vi skulle alla vinna på detta även om vissterna hade skiljt sig åt.

Tips om en bra blogg!

Har varit iväg på semester till Kroatien och därför inte bloggat på ett tag. Ängnat lite tid till att "läsa ikapp" nu.
Fick tips om bloggen Certatio via Pelle Billings blogg. Säkert har många redan hittat dit men jag vill ändå sprida ordet ytterligare eftersom jag tycker att den är väldigt bra och läsvärd. Vill särskilt rekommendera inlägget 10 snabba om radikalfeminismen! Mycket nöje.