Även de duktiga pojkarna vänder skolan ryggen.

Via Matte Matiks blogg hittade jag det här pressmedelandet från Umeå Universitet.

Fredagen den 21 oktober försvarar Maria Rönnlund, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, sin avhandling med titeln Demokrati och deltagande. Elevinflytande i grundskolans årskurs 7-9 ur ett könsperspektiv.

I sin avhandling finner hon bl a att få elever i årskurs 7–9  aktivt deltar i klassråd, elevråd eller liknande formella organ för elevinflytande och att särskilt sällsynta är engagerade pojkar.

"Det är också mycket färre pojkar än flickor som är aktiva i råden eller i mer informella beslutsprocesser. Då skolans jämställdhetsmål handlar om att bredda individers kompetenser, menar Maria Rönnlund att det är viktigt att pojkar, och även vissa grupper av flickor, stärks när det gäller inflytande."

Jag tolkar detta som ytterligare intäkt för hur skolan succesivt alltmer fjärmar sig från halva elevunderlaget, pojkarna. De som engagerat sig i klass och elevråd har alltid betraktats som liten klick plugghästar. Det som verkar hända nu är att inte ens de mest engagerade och välartade pojkarna engagerar sig i skolan.
Tyvärr har jag inte kommit åt att läsa avhandlingen men det handlar alltså inte om färre pojkar än flickor, vilket förstås är helt ok, utan mycket färre. Mycket färre förstår jag som långt under 40 %.

I andra undersökningar som studerar elever mående kommer man i princip alltid fram till att flickor mår sämre i skolan. Som vi alla vet måste det finnas ett engagemang, man måste tillmäta skolan en personlig betydelse för att den ska påverka en i negativ riktning. Jag har skrivit om det tidigare - Pojkar behöver må sämre i skolan.

Med all önskvärd tydlighet kan man också visa på den betygsdiskriminering som pojkar drabbas av. Idag måste pojkar i genomsnitt prestera 103 -107 % av vad flickor i genomsnitt gör på proven för att erhålla samma betygsgrad, som bittergubben visar med mycket enkla statistiska medoder.

Det kan inte vara en positiv för ett litet land som Sverige. Vi behöver alla!

Pojkflickor och Pågatöser.

Jag har mina rötter söder om landsvägen nere på Söderslätt i Skåne där rapsen lyser likt guld i början av sommaren. I den lilla byen som likt många små byar på söderslätt ligger helt omitiverat mitt i en åker talade vi givetvis en dialekt som onekligen gav språket en viss elegans. Plattskånska. Plattskånska bör givetvis skiljas från högskånska som talas kring Kristianstad.
Även om tungomålet ljuder vackert kan det ändå leda till en del förveklingar i samspråk med andra.
Så har till  exempel ordet 'grina' betydelsen skratta, och inte gråta, vilket kunde bli tämligen parodiskt vid julfirande med folk från andra delar av landet. Hälften skrattade och hälften grät till Grin-Olle i visan.

De flesta vet vid det här laget att det finska låneordet pojke i svenska på skånska heter påg och att flickor kallas för töser. I de uppländska dialekterna är och en pojkfliacka just en flicka med som är mer intresserad av vad som t ex tradionellt uppfattas som mer pojkaktiga lekar och intressen. En flicka som hänger med pappa ut i garaget och inte står och bakar med mamma. Många gånger får detta en positiv stämpel.

Om man "översätter" pojkflicka rakt av skulle detta då enligt ovan bli pågatös. Men se, det går inte. En pågatös är på Söderslätt en flickaktig pojke och tas absolut inte som något positivt och kan lika gärna också få tillmälet sillamjölk - fisksperma.

Lena Sommerstad - Oförskämt DN

DN skriver idag i sin ledare  - En Feministisk Seger - om den friande domen för den 32-årige mannen i det så kallade BDSM-målet. I slutet av artikeln kommer DN fram till följande:

"Ur ett feministiskt perspektiv hade en fällande dom varit förödande. Den hade sagt att kvinnor, trots att de har åldern inne för sex, inte vet sitt eget bästa. Att ett ja inte nödvändigtvis ska tolkas som ett ja. Det hade varit att omyndigförklara kvinnor."

Men vänta nu. Hur kan det här stämma. Ni menar att det är en feministisk seger att en kvinna betraktas som myndig? Att hon inte är ett offer?

Jag förstår hur det har kunnat bli så här. Det kommer sig naturligvis av att man i Sverige många gånger blandar ihop jämställdhet och feminism. Inte bara de som är för sann jämställdhet, d v s lika spelregler grundat på samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, reagerar mot denna sammanblandning utan även feministerna.

Feministen Lena Sommerstad, ny ordförande för S-kvinnorna, går genast till försvar för kvinnans rätt att omyndigföklaras och att ständigt vara ett offer.

Feminismens Riddare - Jonas Sjöstedt

Vänsterpartiet ska byta ledare. En av de fyra kandidaterna, Jonas Sjöstedt, lanseras som hetaste kandidaten - en medelålders vit man som placeras till höger i partiet.
Han har det verkligen inte lätt. Hur han än vänder sig har han snoppen fram.
Jag har transkriberat en del av intervjun där Jonas Sjöstedt  intervjuades i Ekots Lördagsintervju den 24/9 av Mari Forssblad.
Jonas ger oss en fin illustrtion av den feministiska mannens drivkraft, den klassiska ridderligheten, som Pelle Billing redan beskrivit så väl:

"Feministiska män eftersträvar ofta att det inte ska vara någon skillnad mellan könen, och överger då sin egen traditionella manlighet Den uråldriga manliga driften att beskydda kvinnan gör sig dock påmind ibland, och behöver ett sätt att få utlopp. Genom att bli kvinnors talesperson och beskyddare kan dessa män paradoxalt nog känna sig manliga – på ett ytterst konventionellt sätt! De fortsätter helt enkelt att slåss för kvinnan, i lite ny form."

För feministiska män, eller som de ibland kallas - Hederskvinnor - är kvinnan alltid ett offer som måste beskyddas och som inte klarar fäkta för sig själv i samhället. Tyvärr kommer man inte ifrån att det emellanåt blir lyteskomik av det hela, som i replikväxlingen:

Jonas Sjöstedt: Män måste maka på sig. Så är det! Med lön och med makt och med andra sätt...
Mari Forssblad: Men inte från partiledarposten...

Den goda viljan och felsluten

Jag läser ofta bloggen som heter skepchick.se - snille, smak och skepticism - med stort nöje och naturligtvis finns den med i blogglistan till höger.
Senaste inlägget - Feminism – the good, the bad and the ugly. - är i många delar bra skrivet men slutar ändå i en tågolycka och kan tjäna ett syfte skribenten - Technicolor - inte önskar.

Själv beskriver inläggsförfattaren sig så här:

Multinördig psykolog, skeptiker, ateist och humanist som är feminist och sådär lagom queer. Bloggar på Technicolor och sänder tillsammans med några andra podcasten Skeptikerpodden.

Tecknicolor har under Stockholm Pride varit på föreläsningen med paneldebatt - ”Normernas snävhet kring vad som får kallas för vetenskap och hur utrymme för maktkritisk forskning kan skapas inom akademien."

Självklart reagerar hon starkt, som den skeptiker hon är, på en av feministisk teoris/genusvetenskapens huvudpremisser, att det är bra att blanda politik/ideologi och forskning. Nu är det i och för sig bara feminismen som tror att de faktiskt gör det, alla andra har förstått att vad man sysslar med är enbart politisk ideologi förklädd i akademisk dräkt, men iallafall.
Technicolor kommer oavsett med mycket bra och välgenomtänkt kritik av denna sammanblandning:

"Problemet med detta, vilket jag tycker är ett återkommande problem i många feministiska/genusvetenskapliga sammanhang, är att just teorier och värderingar ibland får ta överhanden över gängse vetenskapliga principer när det gäller strävan att förstå hur världen förhåller sig. Att låta  politiska agendor färga resultat och tolkningar görs sällan så lättvindigt och (internt) okontroversiellt som inom genusvetenskapen."

Vissa brott i nära relationer ska uppmärksammas

Regeringen meddelar i ett pressmeddelande den 22 september att man fattade beslutat att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en informationskampanj avseende brott i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. För uppdraget, som kommer att pågå mellan 2011 och 2013, tilldelas Rikspolisstyrelsen 14 miljoner kronor.

Syftet med kampanjen, som är en fortsättning och vidareutveckling av den kampanj, Kom till oss, som polisen genomförde 2009, är att uppmärksamma brott i nära relationer och uppmuntra att brotten polisanmäls.

- Mörkertalen för den här typen av brott är höga och många brottsoffer lider i tysthet. Långsiktiga och kontinuerliga insatser är därför viktiga och nu ger regeringen Rikspolisstyrelsen resurser till en förnyad kampanj, säger justitieminister Beatrice Ask.

Målgrupper för kampanjen är både de som är direkt utsatta för brott och de som bevittnar brott. För att så många som möjligt ska kunna ta del av informationen innebär uppdraget både insatser av masskommunikativ karaktär och insatser som är mer riktade mot vissa målgrupper, såsom barn och unga samt personer med annat modersmål än svenska.

- Hemmet ska vara en trygg plats - inte en brottsplats. Den som utsätts för våld eller bevittnar våld i en nära relation måste veta var skydd och stöd finns att få, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

Enligt SvD - POLITIK DIREKT, tilldelas Rikspolisstyrelsen 14 miljoner kronor till ”långsiktiga och kontinuerliga” informationsinsatser om brott i nära relationer, framför allt mäns våld mot kvinnor. Även bekämpandet av hedersrelaterat förtryck ingår i uppdraget.

Reflektion: Delat ledarskap och hetronormativiteten

I de partier som svikit sin egen politiska ideologi till förmån för den feministiska höjs det ofta röster för ett delat ledarskap vid byte av partierledare.
En del av argumentationen går ut på att två personer kan komplettera varandra i de delar där den andre är svagare och att man på så sätt får starkare kompetens i ledarskapet.
Andra argument för ett delat ledarskap är att det kan vara så arbetsamt, att stå som ledare för ett stort parti, att det kan behöva delas på två.

Hur kommer det sig, när man diskuterar delat ledarskapp, att det alltid handlar om att det skall vara en kvinna och en man?

Likheten med föräldrarollen är slående. Någon som minns klassmammorna och klasspapporna?

Vad anses en man besitta i egenskap av man som politisk ledare som ingen kvinna besitter?

Vad anses en kvinna besitta i egenskap av kvinna som politisk ledare som ingen man besitter?

Om vi nu ur något slags "jämställdhetsperspektiv" anser att ett delat ledarskap skall utgöras av en man och en kvinna, vad säger det då om vår synen på homosexuella som föräldrar?

Om nu partiet går mist om något viktigt om inte de tu är man och kvinna vad menar vi då att barn med två pappor eller två mammor går miste om?

Intressant att detta "jämställdhetsperspektiv" bara förekommer i partier som bytt till en feministisk ideolgi.

Ebba Busch - Kristdemokraternas lysande hopp?!

Idag vill jag göra er uppmärksamma på en Newsmill-artikel av Ebba Busch, kristdemokratisk kommunalpolitiker i Uppsala, som kommenterar kvinnliga politiker som spelar ut kvinnokortet apropå Mauds men framför allt Monas framträdande i SVTs Agenda.
Mona Sahlin hävdade då att "om en kvinnlig partiledare förlorar ett val så är det kvinnan som kön som förlorar".

Ebba Busch menar att Mona Sahlin faktiskt har rätt, men har sig själv att skylla. Mona Sahlin nominerades till partiledarposten i minst lika stor grad i egenskap av just kvinna, som något annat . Det var dags för en kvinna. I valrörelsen förde man fram Mona med argumentet att hon skulle bli "Sveriges första kvinnliga statsminister".

"Utifrån detta perspektiv är jag beredd att ge Mona Sahlin rätt i sin analys att när hon som kvinnlig partiledare förlorade valet så var det som kvinna. För ja, så blir det när ens primära marknadsföringsargument är ens kön. När man inte kandiderar utifrån en politisk plattform utan utifrån sin fysik."

Skulle inte kunnat säga det bättre själv!

Maud & Mona får gråta ut i SVT

Mona Sahlin och Maud Olofsson har nu fått sitta i Agenda och gråta ut över hur fantastiskt hårt det är att vara kvinna i politiken. Klysch efter klyscha kommer farande utan det minsta ifrågasättande av den kvinnliga programledaren. Ärligt talat vet jag inte var jag ska börja.

Vad sägs om t ex "Manliga politiker blir inte bedömda för sitt utseende och beteende". 

Min vän Andreas W gjorde denna lilla odyssén över Socialdemokratiska partiledare: 

Olof Palme var hånad för sin näsa mer än han var hyllad för sin retorikkonst, Ingvar Carlsson blev avbildad som en sko varje vecka i "Helt Apropå", Göran Persson gick under öknamnet "Nivea" (fet och dryg, hahaha) och Håkan Juholt är och förblir en korkad mustasch.

Uppdatering: Nu kan du läsa SVTs artikel om inslaget i Agenda här.

SVT producerar humor-program?

Programledarna, två kvinnor, för Sveriges kanske viktigaste politiska magasin Agenda skall ikvällens progam diskutera det "motstånd" som kvinnor möter i politiken..
Inbjudna är Mona Sahlin (S) och Maud Olofsson (C).
Är det någon mer än jag som ser det fullkomligt bizzara i situationen. Är det Monty Python?

Mona Sahlin hade varit vår statsminister nu om det inte gått så illa för vänsterblocket i valet 2010. Maud Olofsson har i fyra år varit vice statsminister och näringsminister! Det verkar ju vara ett oerhört motstånd.
Ursäkta var är det särskilda motståndet mot kvinnor när man nått så långt eller högt?! Toppolitik är väl snarast att jämställa med elitidrott, minst, när det gäller insatts. Enda skillnaden är att man inte har könsuppdelning. Vi får väl se hur programmet artar sig men den känns beklämmande om man utmålar två av Sveriges mest kompetenta kvinnor som offer.

Uppdate: Givetvis har Pelle Billing redan sett humorn.

Kvällspressens budskap till befolkningen

Må hända kan man bli irriterad över de ständiga tipsen om viktnedgång till kvinnor, som slår emot en från butikens tidskriftshylla men det finns ett annat budskap som kvällspressen ständigt försöker förmedla...

Visst är det ett härligt budskap, men det kan väl inte tillnärmelsevis var lika skadligt för de yngre som bantningstips. Inte skulle väl detta påverka någons självbild...

En särskilt dåligt påläst kolumnist

Anna Laestadius Larsson publicerade under gårdagen i sin SvD-kolumn en replik - Dags att reda ut tokigheterna - på Åhus-pågen Roland Poirier Martinssons kolumn - Vi borde prata om feminsimen - i samma tidning.


Laestadius Larsson går egentligen inte till attack mot dr Martinsson utan snarare halmgubben Martinsson som hon själv skapat och sdab tillskriver en massa åsikter som aldrig uttryckts på klassiskt feministiskt maner.
Men visst har hon rätt; dags att reda ut tokigheterna. Laestadius Larsson kolumn är ful av dem.


"Feminism är som bekant hävdandet av kvinnors rätt och rättigheter."

Nej Anna, feminism är som bekant inte hävdandet av kvinnors rätt och rättigheter. Detta är något som hävdades av liberalismen och den liberala kvinnorörelsen långt innan den feminism som vi menar idag när vi säger feminism, hade dykt upp.
Feminismen definieras återigen av de två grundantaganden:

- Att kvinnor som grupp är underårdnade män som grupp, ett påstående som grundar sig på The Apex Fallacy.

och

- Att könet är en social konstruktion, som kräver att man helt bortser från forskning utanför genusvetenskapen, d v a bortser från riktig forskning överhuvudtaget.

Oavsett, Laestadius Larsson, traskar visslande vidare i fåvitskhetens fårhage.


"... var bland alla tokigheter som feminismen skapat ska vi börja? Kanske med den kvinnliga rösträtten ..."


Nej, feminismen, har inte skapat den kvinnliga rösträtten. Den kvinnliga rösträtten i Sverige är som bekant 90 år, den åldern har inte feminismen uppnått varesig i Sverige eller utlandet. Kampen för människors lika värde har förts med helt andra ideologier som grund och har inget med feminismen att göra.
Att ifrågasätta feminismen är inte att ifrågasätta kvinnors rösträtt.

Män lönediskrimineras i 39 olika arbeten!

Blekinge Läns Tidning(BLT) rapporterar idag om Landstinget blekinges alldeles nya lönekartläggning som visar att män anställda i Landstinget har lägre lön än kvinnor i 39(!) olika yrken. I åtta grupper gick inte den för männen negativa löneskillnaden att härleda till ålder, yrkeserfarenhet, eller individuella prestationer och betecknades som oskälig.
Statistiken som utredningen gått igenom rör Landstinget Blekinges 4760 anställda där 80 % är kvinnor.

- Män anställda i landstinget blekinge förekom i osaklig löneskillnad i flera fall. Vi har inte hunnit analysera orsaken eller kommit fram till vad som ska göras, berättar personalcontrollern Ewa Jansson som arbetat med utredningen till tidningen BLT.

Vidare säger landstingsledningens förhandlingsstrateg Carin Hedqvist till BLT:
- Det här var inte vad vi trodde. Inte för att vi utgick ifrån att det bara skulle vara kvinnor som låg omotiverat efter. Vi trodde nog att det skulle vara likadant åt bägge hållen men här visar det sig att det faktiskt finns några fler grupper till nackdel för manliga anställda.

På tidningens fråga vad det kan bero på svarar Hedqvist:
- Jag har ingen saklig förklaring att komma med. Man kan gissa på att det har med traditioner inom yrken som är kraftigt kvinnodominerade. Men utredningen har tydliggjort hur det ligger till. Vi har ett bra under lag att gå vidare med för framtida lönepolitik och lönestrukturer.

Jag måste säga att gissningen är utomordentligt intressant. Är det en tradition att män lönediskrimineras i kraftigt kvinnodominerade? Att män som arbetar i kvinnodominerade ofta känner sig utsatta både under utbildningen och på arbetsplatsen är ingen hemlighet men att de även av tradition lönediskrimineras var intressant.

I tidningens ledare tar Inga-Lena Fischer också upp utredningen som skall presenteras för en liten grupp politker i landstingets arbetsutskott nästa vecka. Jag måste säga att slutklämmen i ledaren - Det kanske behövs en manspott i stället - har en uppenbar poäng:

"Så mitt i alla diskussioner om kvinnopott eller inte i avtalsrörelsen dyker detta förvånande faktum upp. Det borde leda till att Kommunal, som också organiserar landstingsanställda, kommer att kräva en låglönesatsning på männen. I sanningen en spännande utveckling. Allt är uppenbarligen inte vad det synes vara."

I sammanhanget vill jag också rekommendera Pelle Billings senaste inlägg - Fack med män gör uppror.