SCUM debatt i SVT

Igår kväll kl 22.00 sändes senaste programmet av SVT Debatt där man bjudit in TUR-teaterns regissör, Erik Holmström, som just nu sätter upp Valerie Solanas bok SCUM-manifesto som pjäs med skådespelerskan Andrea Edwards i huvudrollen(det hela är en monolog). Uppsättningen har förstås väckt mycket känslor och debatt eftersom bokens huvudbudskap, att män är en biologisk olycka som lever i skymningslandet mellan människa och apa och skall utplånas, har fått både skattebidrag och är ämnad att även visas som skolföreställning i gymnasiet. Till studion var Pär Ström, Pelle billing och Camilla Lindberg inbjudna som motpart i debatten.

Inslaget börjar ca 14:34 in och går under rubriken "Mordhotade skådisar".
Jag har transkriberat från ca 16:02 till 21:57 i inslaget. Men gör en kort sammanfattning här:

Kort sammanfattning av de transkriberade delarna.
Andrea säger att upprörda människor inte kan skilja på konstnärligt uttryck och en åsikt. Folk måste hålla med om att vi lever i ett patriakat för om man inte håller med om det så ser det ju illa ut om man vill utrota alla män. Om folk håller med Andrea om att vi lever i ett patriakat då förstår man Andreas och TUR-teaterns vilja till att bli av med strukturer som de tror både män och kvinnor mår dåligt av. Strukturerna man vill bli av med är patriakatet, d v s män.

Pär Ström konstaterar att om det istället för män hade stått t ex araber eller judar så hade det ju omedelbart väckts åtal för hets mot folkgrupp. Pär efterlyser en enda man som skrivit att hela det kvinnliga släktet skall utplånas. Paula blir Pär svaret skylldig. Pär visar att Erik inte läst Mein Kampf men ändå har åsikter om den fast Erik menar att man inte får ha åsikter om något man inte sett eller läst.

Erik Holmström håller med Pär Ström och menar att han inte vill byta ut män mot judar eller muslimer för då skulle han bli åtlalad för hets mot folkgrupp. Att sätta upp SCUM-manifestet är inte så farligt, tycker Erik, om man jämför med filmer. I filmer finns mördare, tjuvar och omoraliska människor. Erik undrar om Pelle lyssnat och om det var deras åsikt att vilja döda män? Erik har uppenbarligen inte lyssnat på vad Andrea sa.

Pelle Billing menar att jämställdhetsdebatten är aggresiv och polariserad och skulle känna på dialog och ömsesidg förståelse. Att sätta upp SCUM och prata om patriakat är föga rebelliskt. Patriakat har det pratats om de senaste 20 åren och att sätta upp SCUM-manifestet för att väcka debatt är att slå in öppna dörrar. Pelle förklarar vidare på ett pedagogiskt sätt för Erik, som inte riktigt förstått, att yttrandefrihet är att man får säga vad man vill utan att hindras inte att man går fri från kritik av det man sagt. TUR-teatern har full rätt enligt att sätt upp SCUM och uttrycka sina åsikter om att döda män.

Paula Melkersson tycker att allt är absurt och lyssnar inte på någon, inte ens sig själv. SCUM handlar ju om kvinnohat(Sic!) och är en lysande parodi! Det enda Valerie Solanas gjort är att samla allt kvinnohat som uttryckts och sedan vänt på det. Paula har aldrig hört talas om att ett helt etablissemang eller en hel ideologisk rörelse skulle ha hyllat SCUM-manifestet och ber om ett enda namn på en feminist som hyllat SCUM. Paula har inte lyssnat på sig själv och programledaren får med stor glädje förtydliga att Pauala gjorde det nyss själv.
Programledaren utnämner Paula till expert på SCUM-manifestet. Paula blir glad och ifrågasätter direkt om SCUM verkligen står för Society For Cutting Up Men. Paula har inte tittat på bokens omslag.
Paula tycker om att gå på teater eller iallafall att en kompis läser upp en nättråd för henne. Det är brilliant tycker Paula!

P3 debatt: "Står inte feminism för jämlikhet?"

På P3 debatt ställer man sig nu frågan "Står inte feminism för jämlikhet?"

När P3 Debatt-medlemmen Martin Svensson påpekade att det inte rapporteras om män som misshandlas av sina kvinnliga partners så fick han höra att han "förtjänade att dö" av en uttalad feminist.

Det hela började med att Martin Svensson, medlem på publikytan P3 Debatt, hävdade att studier i engelskspråkiga länder visar att våld inom parrelationer är jämnt fördelade mellan könen efter att hans namne popartisten Martin Svensson skrivit om att han hade blivit misshandlad av sin kvinnliga partner.
Uttalandet är helt korrekt borde verkligen inte vara varesig kontroversiellt eller väcka särskilt starka känslor.

"Jag tyckte också att det var konstigt att det inte finns någon direkt tillförlitlig forskning om hur det ser ut i Sverige, då kvinnors våld mot män inte rapporteras om på samma sätt som mäns våld mot kvinnor inom parrelationer, som bland annat DN har skrivit om. Jag försökte inte förneka eller förringa att vissa män misshandlar sina kvinnliga partners, allt jag gjorde var att hävda att det möjligtvis fanns ett problem åt andra hållet. Detta räckte tydligen för att jag inte längre förtjänade att få leva, enligt en uttalad feminist. Står inte feminismen för jämlikhet?"

Utifrån detta fick Martin Svensson höra av en uttalad feminist att "Sådana som du förtjänar att dö".
Svensson påpekar dock att en enskild person som bekänner sig till en viss ideologi häver ur sig något kan inte övriga anhängare av ideologin hållas ansvariga för.

"Vem som helst kan slänga ihop ett manifest, ge skulden för allt ont till en viss grupp, hävda att den gruppen borde utrotas och sen gå ut och försöka genomföra det."

Det som däremot är viktigt är hur övriga anhängare av ideologin bemöter det, menar Svensson.  Tar man avstånd från det eller hyllar man det som något av det bästa som gjorts? Så avslutar svensson med frågan:

"Att feministerna till exempel inte har tagit avstånd från Scum-manifestet får mig att fundera över vad feminister egentligen menar när de hävdar att feminismen står för jämlikhet."

Lika lön för lika arbete?

Annie Lööf valdes till ny partiledare för Centerpartiet den 23 september i år. I samaband med detta frågade Centerkvinnorna Annie Lööf om henned tankar och politiska förslag kring sex olika jämställdhetsområden. Om jämställda löner sa Annie Lööf bl a så här:

"För lika arbete ska man få lika lön. Vi skriver 2011 i kalendern och det borde vara en självklarhet, men så är tyvärr inte fallet. Kvinnor tjänar mindre än män i nio av de tio vanligaste yrkesgrupperna. Enligt SCB tjänar kvinnor ungefär åtta procent mindre än män i genomsnitt".

Pelle Billing har redan bloggat om det  i inlägget - Annie Lööf kommer ut som hardcore-feminist - men jag tänkte ta citatet som utgångspunkt för att titta lite närmare på just kvinnors och mäns löner. Hur ser verkligheten, eller iallafall statistiken, faktiskt ut och innebär att "Kvinnor tjänar mindre än män" att kvinnor lönediskrimineras p g a kön? Diskrimineras någon p g a kön överhuvudtaget?

Den 6 september 2011 pressenterade Medlingsinstitutet sin rapport - Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2010? Medlingsinstitutet är en myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet och statistikansvarig myndighet för den officiella lönestatistiken. 

Jämställt jämställdhetspolitiskt program?

I torsdags presenterade TCO sitt nya jämställdhetspolitiska program. Programmet är författat av 3 kvinnor, Ulrika Hagström, Helena Johanson och Kerstin Olsson, TCOs avdelningen för samhällspolitik och analys, och handlar till övervägande del om kvinnors situation. TCO ett fackförbund för båda könen?.

Så här skriver man i inledningen till programmet:

"De största problemen med dålig arbetsmiljö finns idag i yrken där kvinnor är i majoritet. Högt tempo i kombination med lågt inflytande, bristande karriärmöjligheter och en lön som inte motsvarar arbetsinsatsen gör att flera av TCOs kvinnodominerade yrkesgrupper upplever stress och i viss mån olust på jobbet. Dåliga arbetsvillkor riskerar att leda till besvär som går ut över hälsan."

Enligt arbetsmiljöverkets officiella statistik för 2010 inträffade 54 dödsolyckor bland förvärvsarbetande; 49 bland arbetstagare (varav 1 kvinna) och 5 bland egenföretagare (ingen kvinna). Jag skulle vilja beteckna arbetsplatsolyckor med dödlig utgång som den ultimata konsekvensen av dålig arbetsmiljö. Denna statistik tycks ha gått TCO förbi eller så är lågt inflytande, bristande karriärmöjligheter och en lön som inte motsvarar arbetsinsatsen det värsta man kan drabbas av på jobbet? Vilken lön ska man ha för att sätta livet till?

Nu kan det förstås vara så att TCO inte uttrycker sig så generellt som jag gör utan talar enbart om sina medlemmar vilka i huvudsak är tjänstemän.

Under rubriken Det Obetalda arbetet skriver TCO:

"I huvudsak är det kvinnorna som löser konfl ikten mellan tid för obetalt

hushållsarbete och tid för betalt förvärvsarbete, och de löser den genom att

de avstår från att förvärvsarbeta heltid."

Kvinnor

Betalt och obetalt arbete: 9 timmar 30 minuter

Fritid: 4 timmar 1 minuter

Sömn mm: 10 timmar 23 minuter

Män

Betalt och obetalt arbete: 10 timmar 07 minuter

Fritid: 4 timmar 4 minuter

Sömn mm: 9 timmar 44 minuter

Skillnaden i arbete är alltså 37 minuter medan skillnaden i Fritid + Sömn mm är 36 minuter. Är det verkligen konflikten mellan tid för obetalt hushållsarbete och tid för betalt förvärvsarbete man löser?

TCO tycks trots allt ha tittat noga på tidsanvändningsundersökningen allternativt läst denna blogg för man skriver också som jag och många andra påpekat:

"I diskussionen om tidspress förekommer det synpunkter att problemet kan lösas om männen tog på sig mer av det obetalda arbetet. Det är sant att männen utför mindre av det obetalda arbetet, men eftersom de arbetar mer betalt visar det sig att den sammanlagda arbetsmängden, betalt och obetalt arbete är lika, eller till och med mer för män med små barn, om man jämför mäns och kvinnors totala arbete. Om männen skulle göra mer hemarbete skulle deras totala arbetsmängd bli högre än kvinnornas om kvinnorna fortsätter att förvärvsarbeta i lägre grad än männen."

Tack för denna klarsyn!

Sex feministiska myter och fyra nationalekonomer

Via feministbiblioteket fick jag nys om artikeln - Vetenskapliga sanningar och Feministiska myter - skriven av nationalekonomerna docent Anne Boschini, docent Astri Muren, professor Mårten Palme och professor Mats Persson i näst senaste numret av Ekonomisk debatt, nr 6 2011 årgång 39. Artikeln går till attack mot Pär Ströms bok Sex feministiska myter.
Såhär lyder ingressen till artikeln:

Anne Boschini, Docent.

Man kan säga mycket om Pär Ströms bok men jag tänkte titta lite närmar delar av på Nationalekonomernas egen framställning. I Artikeln följer man Pär Ströms upplägg och går igenom de sex myterna i tur och ordning. För att inlägget inte ska bli för lång tänkte jag koncentrera mig på vad man har att säga om Myt nr 5 - Kvinnor dubbelarbetar.

Mats Persson, Professor

Pär Ström hävdar utifrån Tidsanvändningsundersökningen 2000/2001, den senaste från 2010/11 fanns ej tillgänglig när boken skrevs, att både män och kvinnor dubbelarbetar men att fördelningen mellan förvärvsarbet och hemarbete skiljer sig åt. Ser man till hela befolkningen 20 - 84 är den totala arbetstiden i princip identisk, det handlar om att män arbetar några minuter mer. Nationalekonomerna tycker inte att det är rikrigt relevant för diskussionen att titta på hela befolkningen. 

"I kapitel 5 vänder sig Pär Ström mot den ofta framförda åsikten att kvinnor i högre utsträckning än män ”dubbelarbetar”, dvs kvinnan förvärvsarbetar och bär samtidigt det tyngsta ansvaret för hemmet och barnen...
Enligt Pär Ström framgår av [tidsanvändnings-]undersökningen att kvinnor visserligen utför mer hemarbete, men att detta mer än övervägs av att män i genomsnitt gör en större insats på arbetsmarknaden....
Den grupp som har högst relevans för Ströms påståenden är sysselsatta sammanboende med barn: denna grupp delar ju sin tid mellan förvärvsarbete och omfattande hemarbete. Tabell 1 ovan visar jämförelserna för småbarnsfamiljer respektive familjer med barn äldre än sju år. Det framgår tydligt av tabellen att kvinnorna i båda grupperna ägnar markant längre tid åt hemarbete. Kvinnorna arbetar totalt nästan 40 minuter längre i båda de studerade grupperna."

Ok, point taken. Låt oss titta på den tabell man syftar på, Tabell 1, sidan 11. Siffrorna är hämtade ur Tidsanvändningsundersökningen 2000/2001, SCB.
                      Sammanboende småbarnsföräldrar        Sammanboende med barn > 7 år
                                         Kvinnor             Män                    Kvinnor             Män

Förvärvsarbete                 7,23                   8,37                   7,49                   8,20
Hemarbete                       5,46                   3,56                   4,21                   3,11
Totalt                              13,09                  12,33                 12,10                 11,31

Enligt nationalekonomernas tabell ser det onekligen ut som att kvinnor arbetar totalt 36 minuter mer under småbarnsåren och 39 minuter mer under skolåldern än män..
I Tidsanvändningsundersökningen 2000/01 arbetade alltså kvinnor mer totalt sett i de grupper som nationalekonomerna anser var relevanta för diskussionen.  

Innebär detta att kvinnor dubbelarbetar och att män inte gör det?
Är inte det arbete män gjorde jämförabart med det som kvinnor gjorde? 

Både kvinnor och män lade tid på förvärvsarbete och hemarbete. Kvinnor lade mer tid på hemarbete, eller underförstått "bar det tyngsta ansvaret för hemmet", medan män lade mer tid på förvärvsarbete och då rimligen också underförstått "bar det tyngsta ansvaret för familjens försörjning".

Astri Muren, Docent.

Så långt borde man kunna säga att både kvinnor och män "dubbelarbetar". Nu arbetade kvinnor faktiskt mer totalt sett i de relevanta grupperna men kan man forfarande säga att arbetet är jämt fördelat? 
Det är förstås inte sannolikt att arbetet skulle fördela sig på minuten lika men detta kan ju inte heller vara kravet för att säga att arbetet är jämt fördelat.
 De flesta skulle säkert nöja sig med en "någorlunda" jämn fördelning av den totala arbetstiden för att godta att förvärvsarbete och hemarbete fördelar sig något olika. Vad en "någorlunda"jämn fördelning innebär kan förstås variera beroende på vem man frågar. Någon skulle kanske inte acceptera annat än 50/50 fördelning men i varierande grad kan säkert många anse att det är jämt fördelat även vid 45/55 eller till och med upp mot 40/60.
Låt oss titta igen på tabellen som man hämtat ur Tidsanvändningsundersökningen 2000/2001, Bilaga 5.

Tabell B:15 Sysselsattas genomsnittlig tid för utövare av aktiviteter år 2000/01 efter kön och familjecykel. Timmar och minuter per dygn med 95-procentigt konfidensintervall. Befolkningen 20-64 år.

                        Sammanboende småbarnsföräldrar               Sammanboende med barn > 7 år

                               Kvinnor             Män                                      Kvinnor             Män

Förvärvsarbete        7,23  (46%)        8,37(54%)                             7,49(48%)         8,20 (52%)

Hemarbete              5,46 (59%)       3,56 (41%)                             4,21(57%)         3,11 (43%)

Totalt                    13,09 (51%)     12,33 (49%)                           12,10(51%)       11,31 (49%)

Här har jag räknat ut och lagt till hur stor andel kvinnor respektive män statistiskt sett tar av den totala gemensamma tidsanvänding för förvärvsarbete, hemarbete och totalt arbete.
Tittar vi på sista raden med summan av tidsanvändningen för både förvärvsarbete och hemarbete ser vi att det fördelar sig 51% / 49 %. Många skulle argumentera att detta är en jämn fördelning.

Hur skulle nationalekonomerna betrakta fördelningen? 

Mårten Palme, Professor

Visst är det så att kvinnor gör mer hemarbete. Frågan var dock om männen lyckades kompensera detta med att de gjorde mer förvärvsarbete?
Nationalekonomerna menar att Pär Ström "använder sig av statistik och citat på ett selektivt vis" när han hävdar detta och att "verkligheten är mer komplicerad". 
Det verkar som att fler än Pär Ström använder eller låter bli att använda statistik på ett selektivt vis.

Nu har jag inte träffat nationalekonomerna och vet inte vad de tycker om en 51/49 fördelning. Om detta inte är acceptabelt och att det således innebär att kvinnor dubbelarbetar tycker jag vi även ska titta på den senaste undersökningen, Tidsanvändningsundersökningen 2010/11, som alltså inte fanns när Pär skrev sin bok men väl när Nationalekonomernas artikel skrevs. Motsvarande tabell ser ut så här: 

Tabell B:15 Sysselsattas genomsnittlig tid för utövare av aktiviteter år 2010/11 efter kön och familjecykel. Timmar och minuter per dygn med 95-procentigt konfidensintervall. Befolkningen 20-64 år

                       Sammanboende småbarnsföräldrar               Sammanboende med barn > 7 år

                               Kvinnor               Män                                   Kvinnor             Män

Förvärvsarbete          7,03 (46%)         8,10 (54%)                          8,03 (49%)         8,15 (51%)

Hemarbete               5,01 (52%)         4,35 (48%)                          3,57 (53%)         3,24 (47%)

Totalt                     12,03 (49%)       12,45 (51%)                         12,00 (51%)       11,37 (49%)

I de relevanta grupperna är det med Nationalekonomernas resonemang nu männen som dubbelarbetar under småbarnsåren och dessutom lägger männen ner mest totalt arbete fram till barnen fyller 18 år.
Personligen tycker jag det är glädjande att barnfamiljerna 2010/11 har en fördelning som ligger inom 45/55 kvoten och enligt mig en någorlunda jämn fördelning av såväl förvärvsarbete som hemarbete.

"I en nyligen publicerad bok presenterar och avfärdar samhällsdebattören Pär Ström vad han betraktar som sex olika "feministiska myter". I denna artikel granskas framställningen. Vi finner att den på en rad punkter vilar på en mycket svag empirisk grund. Pär Ström använder sig av statistik och citat på ett selektivt vis och verkligheten är mer komplicerad än vad han vill ge sken av."

Stå upp för barns kroppsliga integritet!

”Därför måste regeringen stoppa omskärelse av pojkar”

Religiös stympning. Uppskattningsvis 3.000 pojkkroppar i Sverige blir varje år oåterkalleligen märkta genom omskärelse. Om vi vill bli betraktade som progressiva kan vi inte fortsätta att villkora barns kroppsliga integritet. Vi missar även barnkonventionens intentioner när vi utgår från att barn som föds in i en ”icke-västeuropeisk kontext” inte har individuella rättigheter. Frågan är politiskt mycket känslig, men regeringen måste nu lyfta frågan om ett förbud för omskärelse, skriver elva debattörer på DN-debatt.

Riksdag och regering har beslutat att omskärelse av pojkar är tillåten i Sverige. Syftet med den lag OmskL (2001:499) om omskärelse av pojkar som infördes 2001 var att förebygga att ingrepp sker på ett sätt som inte är förenligt med pojkarnas bästa.
2005 fick Socialstyrelsen i uppdrag att rapportera vilka effekter lagen då fått. Lagen hade inneburit en viss förbättring av hygien- och smärtlindringsrutiner hos de få som begärt tillstånd för att utföra omskärelse, men att det fortfarande förekom att personer utan tillstånd utförde omskärelse. Lagen hade inte haft avsedd effekt som skydd mot att pojkar kommer till skada i samband med omskärelse.

Omskurna män har sämre sexliv

Omskurna män löper betydligt större risk att ha svårigheter att nå orgasm, samtidigt som deras partner riskerar mer vaginal smärta och en ökad risk att inte bli tillfredsställda. Det skriver Svenska Daglbladet idag när de rapporterar om den danska enkätundersökning bland drygt 5 500 sexuellt aktiva danska kvinnor och män som publicerades i International Journal of Epidemiology i juni.

Jag skrev om undersökningen redan då som du kan läsa här - Manlig könsstympning leder till sexuella problem hos både män och kvinnor - men det är givetvis bra att denna åter lyfts fram. Den danska artikeln sammanfattades av författarna så här.

Omskärelse var kopplat till återkommande orgasmsvårigheter hos danska män och till en rad sexuella svårigheter hos kvinnor – särskilt orgasmsvårigheter, smärta vid samlag och en känsla av ofullständig sexuell tillfredsställelse. Noggrann utredning av dessa förhållanden i områden där omskärelse är vanligt behövs.

Som många säkert redan vet står det i regeringens fjärde jämställdhetsmål att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.
Trots detta könsstympas 3000 pojkar årligen i Sverige i strid med varje individs rätt till kroppslig integritet, de mänskliga rättigheterna samt konventionen om barns rättigheter.
Sveriges komuner och Landsting, SKL, rekommenderar att alla landsting bör erbjuda könsstympning av pojkar när det inte är medicinskt motiverat och Socialstyrelsen vill införa rätt till könsstympning inom vården av pojkar - Omskärelse av pojkar - Rapport av ett regeringsuppdrag (S2005/7490/SK).
Viktigt att hålla i tankarna är att både SKL och Socialstyrelsen gör dett mot bakgrund av att det finns en lag som tillåter att pojkar könsstympas, Omskl.

Slå honom för att han är svag.

Hannah: Och vad sker hos kvinnorna, när vi har sådana begrepp? I samband med att vi väl allihopa hört att “man slår inte tjejer”? Får vi för oss att vi inte kan skada någon med vårt våld? Tror vi att det är okey att ge någon en flathand för att vi blivit förolämpade?
Och kanske det värsta: lär vi oss att det är okey att slå män – bara för att de är män?
För att vi fått veta att om han sedan slår tillbaka är hans slag så mycket värre ur samhällets syn på våld och kön att risken att han faktiskt gör det är väldigt liten? För att vi också gått på “män är starka, kvinnor är svaga”-retoriken?"

Som av en händelse publicerade Hannah på One-Way Communication följande intressanta inlägg nästan samtidigt som jag skrev om Våld i nära relationer och artikeln i Läkartidningen. Jag tycker inlägget förtjänar att lyftas fram och diskuteras här.
Nedan följer delar av inlägget - “Mäns våld mot kvinnor” -  från den 9 november och mina kommentarer:

"Via en feministisk maillista fick jag precis ett mail angående termen “Mäns våld mot kvinnor”. Författaren till mailet ifrågasatte om den termen verkligen är den bästa, om inte “våld i nära relationer” hade kunnat fungera istället, eller om vi borde försöka oss på att skapa en helt ny rubricering som inte är så exkluderande, och som dessutom inte ställer kvinnor och män emot varandra."

Min spontana reaktion är givetvis att detta är en mycket glädjande utveckling. Jag har ingen kunskap om vilken typ av feministisk maillista det rör sig om. Är det en mer allmän lista eller en lista av mer akademisk/sociologisk/genusvetenskaplig? Oavsett en glädjande utveckling.

Jag skriver i Läkartidningen om Våld i nära relationer

Idag kommer den tryckta utgåvan av Läkartidningen ut där jag skriver om Våld i nära relationer. Texten är en replik på artikeln - Att fråga kvinnor om våldsutsatthet måste bli rutin - av professor Gun Heimer och Överläkare Anna Berglund i tidigare nummer av samma tidning.

Anna Berglund, Överläkare

Gun Heimer, Professor

Åter igen har dessa båda, verksamma vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid, skrivit en enögd artikel om våld i nära relationer med andemeningen Mäns våld mot kvinnor där man pläderar för att inom sjukvården ensidigt fråga kvinnor om våldsutsatthet.

Sist det begav sig var i våras i samband med att antologin Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen presenterades. En debattartikel med i princip samma innehåll - ”Vården måste fråga kvinnor om de har utsatts för våld” - publicerades då på DN-debatt av Berglund och Heimer med flera andra av författarna till antologin. Även då skrev jag en replik som dock inte publicerades, men väl här på denna blogg.

Du kan läsa min nya artikel som pdf här eller bara fortsätta neråt.

Ställ frågan om våldsutsatthet till alla

Att propagera för att ensidigt fråga kvinnor om våldsutsatthet är för mig som ung läkare rent ut sagt skrämmande. Det rimmar mycket illa med en jämlik vård för alla, en sjukvård på lika villkor.

Det engelska uttrycket ­»domestic violence« ska till svenska korrekt översättas »våld i nära relationer«, men i svensk litteratur och i vårdprogram och regeringsdokument används sedan 20 år tillbaka oftast det missvisande uttrycket »mäns våld mot kvinnor«. Detta betyder att problemet underskattas med hälften. Internationell forskning visar att våld i nära re­lationer är ett betydande allmänmänskligt problem och att lika många män som kvinnor blir slagna av sin partner varje år [1-5].

Anna Berglund vid Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet, hör till dem som påtalat bristen på forskning kring denna problematik i Sverige. Hittills finns endast svensk forskning vad gäller våldsutsatta kvinnor. Det mest citerade alstret, »Slagen dam« [6], fick dessutom mycket hård kritik år 2005, när undersökningen granskades på uppdrag av rektorn vid Uppsala univer­sitet i samband med anklagelser om vetenskaplig ohederlighet mot en av huvudförfattarna [7].

Feminister vs Jämställdhet.

Under gårdagen skrev både Pär Ström med bloggen Genus Nytt och Hannah [efternamn okänt] med Bloggen One-way Communication om intervjun med Yvonne Hirdman i senaste numret av TCO-tidningen.

Som många säkert redan vet som är intresserade av jämställdhetsfrågor är Hirdman en av de feminister som haft stor inflytande, jag skulle vilja säga det allra största, över den svenska jämställdhetspolitiken och att denna gått från en strävan mot jämställdhet till ensidig feminism.

Det hela började 1985. Dåvarande vice statsminister, Ingvar Carlsson, tillkallar en statlig utredning, den s k Maktutredningen. Denna fick till uppgift att analysera makt och inflytande inom olika områden i det svenska samhället. Bland annat skulle utredningen:

"fördjupa kunskaperna om den svenska demokratins villkor, belysa medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor samt beskriva de faktorer som ger makt att forma morgondagens Sverige"(Ju 1985:02). 

Utredningen bestod av fyra ledamöter; Olof Petersson (ordf.), Yvonne Hirdman, Inga Persson och Johan P Olsson. Fem år senare, 1990, kommer Maktutredningen med sitt huvudbetänkande Demokrati och makt i Sverige.
Det tredje kapitlet är författat av prof. Yvonne Hirdman och där presenterar hon sin teori om genussystemet. Genomslaget för Yvonne Hirdmans teori blev monumentalt och präglar fortfaranade svensk samhällsdebatt och jämställdhetspolitik i mycket hög grad. Vad som hände därefter känner vi ju väl till. Nog om historien.

Både Pär och Hannah väljer att lyfta fram Hirdmans svar på frågan - Vad är skillnaden mellan jämställdhet och feminism?

– Jämställdhet handlar om att skapa lika villkor, ansvar och möjligheter för män och kvinnor. Feminismen är ett slags ideologi, en dröm om ett samhälle där det inte finns orättvisor på grund av kön. Jämställdheten står för en politik. Man skulle kunna säga att målet för jämställdhet är feminism.

Obligatoriskt faderskapstest vid födslen.

Den viktigaste faktorn för att ett samhälle skall bli jämställt är att kvinnor och män har samma möjligheter. För detta krävs samma rättigheter och skyldigheter. Alldeles grundläggande blir då en könsneutral lagstiftning.
Sverige har idag inte en könsneutral lagstiftning och det främsta exemplet är föräldrarbalken.
Föräldrabalken 6 Kap 3 §:

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam.

54 % av barnen som föds idag har ogifta föräldrar. En ogift mamma har ensam vårdnad om barnet från barnets födsel. En ogift pappa är juridiskt inte far och har  ingen vårdnad från barnets födsel om inte modern skrifligen givit sitt godkännande.

För att en ogift pappa skall bli fader måste han skriftligen ekännas av modern eller få sitt faderskap faställt i dom. Efter att faderskapet är juridiskt faställt kan pappan få gemensam vårdnad om barnets mor godkänner det. I annat fall måste han vinna en vårdnadstvist i rätten där han med den andra föräldern som motpart begär gemensam eller enskild vårdnad.

Kvinna och anti-feminist

Idag vill jag bara sprida ordet om en relativt ny blogg, från september 2011 tror jag. Själv hittade jag den tack vare att bloggerskan Ninnitokan skrivit en kommentar här på Ett Städat Yttre..
Bloggen heter som sagt - Kvinnaochantifeminist - och inleds med orden:

En gång var jag en övertygad feminist. Mitt mål med bloggen är att visa på vad som fick mig att totalt byta sida.

Bloggen är verkligen väl värd att läsa, även om jag inte hunnit läsa allt själv än, och är lite mer i stil med t ex Bittergubben d v s mindre nyhets/medie-betonad och mer av filosofiskt/ideologiskt resonerande.
Jag upplever att Ninnitokan drog igång Kvinnaochantifeminist av samma anledning som jag började med Ett Städat Yttre. En tydlig känsla av att något är fel, väldigt fel, och var tvungen att åtminstone för sig själv vari felet ligger och gärna hjälpa andra att se det.

Ett stort lycka till och välkommen till Ninnitokans Kvinnaochantifeminist.

P.s. Givetvis kommer ni återfinna henne i min Blog-roll här till höger.

Feministiska insikter

Duktiga och intelligenta Tanja Suhinina kommenterade igår ståhejet på Twitter den 2 november när Pär Ström under kvällen skulle debattera skattefinansierad "Feministisk Porr", och den uppenbara dubbelmoralen detta innebär, i TV4s Kvällsöppet.

Suhinina skriver:

"Jag förstår verkligen att det är kul att sitta på Twitter och tillsammans med kompisar heja på vem som helst som pratar mot Pär Ström. Men det känns också som ytterligare ett irriterande symptom på en tråkig debattkultur. Enkel dramaturgi, vi mot dem, Ström mot feminister och alla coola mot Ström. Ström blir bjuden till teve för att prata om ett ämne han inte har koll på flr att producenterna tror det blir kul debatt, vi på Twitter buar ut Ström utan att lyssna på vad han säger. Om någon ung snygg feministtjej som min Twitterkrets Twitterföljer stod där och sade att "feministisk porr" är en luddig term, och att ordet "feministisk" kan användas för att ge någonting finkulturstämpel, hade folk buat?"

Bra skrivet. Gilltigt i många lägen och i synnerhet i debatten om ett Feministiskt samhälle kontra ett Jämställt samhälle. Förhoppningsvis sprider sig den känsla som Suhinina ger uttryck för mer och mer inom de feministiska lagren.

"Jag tycker bara själv, för egen del, att det blir allt mindre intressant att bry sig om feminismsnack. Jag är less på vi-mot-dem, jag är less på att man hejar på personer/kompisar och inte åsikter, jag är less på att det så så sällan sägs någonting nytt och intressant, jag är less på att ingen lyssnar på någon annan."

Ett ljus i tunneln. Snart kanske vi kan diskutera de svårigheter och utmaningar som de båda könen har parallellt, utan misstänksamhet. Snart kanske det går att lyfta en mansfråga utan att det ses per automatik som att tala mot kvinnor. Det skulle vi alla vinna på...

Kamp mot könsstympning får pris!

Hedeniuspriset 2011 tilldelas överläkare Gunnar Göthberg

Varje år könsstymps 3000 pojkar i Sverige. Detta icke-medicinskt motiverade ingrepp är en grov kränkning av barns kroppsliga integritetoch leder till irrevesibla skador på könsorganet när tusentals nervtrådar skärs bort tillsammans med förhuden. I vuxen ålder har omskurna män mer än dubbelt så ofta svårighet att uppnå orgasm och deras kvinnliga parterns upplever 4 ggr oftare smärta vid samlag.

Docent Gunnar Göthberg är barnkirurg och överläkare vid Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg. Tidigare har Göthberg varit ordförande i Svensk barnkirurgisk förening och där varit ansiktet utåt i omskärelsefrågan och därmed personifierat läkarnas motstånd mot omskärelse i media.

Göthberg är inte nöjd med rådande lagstiftning som reglerar omskärelse av pojkar.

– Jag vill att omskärelse av pojkar skall jämställas med kvinnlig omskärelse, det vill säga att den skall förbjudas. Individen själv skall få bestämma, säger docent Gunnar Göthberg. Det finns inga medicinska skäl för omskärelse, därför är det ett övergrepp. Det finns ingen principiell skillnad på kvinnlig och manlig omskärelse.

Göthbergs engagemang och ställningstagande mot könsstympning av 3000 pojkar årligen i Sverige är av stor betydelse för arbetet att stärka barns mänskliga rättigheter i Sverige. 
Detta ingrepp är en grov kränkning av barns kroppsliga integritet, all strävan som syftar till att stoppa detta icke-medicinskt motiverade ingrepp bör därför premieras, skriver Humanisterna i sitt pressmeddelande.

Rätt svar är 55 %, Hanna Fridén!

På internet har det skett ett livligt meningsutbyte mellan Hanna Fridén och Pelle Billing med anledning av Fridéns första krönika Nyhjeter24 där hon är nybliven kolumnist. Även Pär Ström har varit med på ett hörn.

Det började som sagt med krönikan - Vill män ha hemmafru lär de inte få vårdnaden -  på Nyheter24. Eftersom Billing fick klä skott i krönikan skrev han såklart en replik på sin blogg. Efter detta kom så en replik från Fridén på hennes blogg.

Så vad är det då Fridén säger?

Hon konstaterar att 90 % av skillsmässorna i Sverige slutar med att vårdnaden delas lika och konstaterar att detta är bra. Det tycker jag med.

Sen går hon då vidare till de skillsmässor där föräldrarna inte kommer överens och det handlar om att utdömma enskild vårdnad. I dessa fall vet vi att män har det oerhört tufft. Mamman får enskild vårdnad i ca 80-90 % av fallen, beroende på var i landet man bor.

I sitt blogginlägg försvarar Fridén detta med följande:

Om 80% av Sveriges kvinnor är de som sköter om vårdnaden av barnen, är det då inte en naturlig, logisk konsekvens att 80% av kvinnorna vinner vårdnadstvister? I en del kommuner vinner 100% vårdnadstvister vilket man just nu ser över om det är rimligt. Men 80% är inga konstigheter. Det reflekterar verkligheten.

Jag antar att hon får siffran 80 i "80% av Sveriges kvinnor är de som sköter om vårdnaden av barnen" utifrån att 23 % av föräldraledigheten tas ut av män.

Frågan är nu om det faktiskt är så att "80% av Sveriges kvinnor är de som sköter om vårdnaden av barnen". Jag vet att det är lite klumpigt skrivet av Fridén. Rimligen menar hon att omsorgen i hemmet, hemarbetet, görs till 80 % av kvinnan i familjen. Frågan är nu om detta påstående reflekterar verkligheten?

Enligt den bästa statistik vi har, SCB Tidsanvändningsundersökning 2010/11, ser det ut såhär för ett par från att de träffas till att barnen flyttar ut:

Förvärvsarbete Sammanboende

                                            Kvinnor                                Män

Barnlösa 20-44 år               4 tim 0 min / 46 %             4 tim 39min /54 %

Föräldrar (Barn <7 år)        3 tim 31 min / 39 %         5 tim 24 min / 61 %

Föräldrar (Barn ≥7 år)        5 tim 2 min / 45 %             6 tim 10 min / 55 %

Hemarbete Sammanboende

                                            Kvinnor                                Män

Barnlösa 20-44 år              2 tim 42 min / 50 %           2 tim 43 min /50 %

Föräldrar (Barn <7 år)        5 tim 42 min / 55 %        4 tim 37 min / 45 %

Föräldrar (Barn ≥7 år)        4 tim 4 min / 55 %            3 tim 16 min / 45 %

När paret träffas lägger han lite mer tid på försörjningen men hemarbetet delas exakt lika. Så kommer barnen och småbarnsåren fram till 7 års ålder.
Kvinnan går ner i arbetstid medan han går upp avsevärt i arbetstid men ändå fortsätter de att dela på hemarbetet i princip lika 45/55. Så kommer barnen upp i skolåldern och kvinnan går upp i arbetstid igen och mannen ökar sin ytterligare. Uppdelningen av hemarbetet sedan småbarnsåren av ligger kvar på en i stort sätt jämn fördelning. Den enda gången arbetsbördan inte är jämt fördelad i familjen är under småbarnsåren och då handlar det inte om hemarbetet utan familjens försörjning. Några 80 % handlar det alltså inte om.

Utifrån ditt resonemang, Hanna Fridén, och hur verkligheten faktiskt ser ut borde kvinnor alltså endast få enskild vårdnad i 55 % av fallen.
En fråga som förstås dyker upp är vad kvinnor gör med de där 80 procenten av föräldraledigheten? Den förefaller inte gå till hemarbetet.
Som jag skrev i föregånde inlägg: Att skaffa barn innebär att arbetsbördan för familjen ökar. Statistiskt sett i Sverige till 120 % av tidigare för kvinnor och 143 % av tidigare för män.