Tjejvåld är oprovocerat och syftar till att kränka och förnedra.

Nyheterna P4 Göteborg rapporterar idag om tjejers brottslighet. enligt reportaget yttrar sig tjejers brottslighet på ett helt annat sätt än killars. Medan killar kan skapa sig en brottsidentitet så blir vissa tjejer våldsamma under en period i tonåren när de mår som sämst. Och då kan de hitta varandra och bilda tillfälliga gäng.
Killar är fortfarande överrepresenterade när det gäller våldsbrott men varje år jobbar polisen i storgöteborg med kanske ett 20-tal tjejer som verkligen utmärker sig. Genomgående kommer de, liksom brottsliga killar, från trasiga hemmiljöer men tjejerna känner en uppgivenhet i livet som är så stor att de blir gränslösa!
Det är stor skillnad mellan könen på hur bråk uppstår.

– Det är som om de inte bryr sig om vad som händer med dem själva eller dem de ger sig på, säger Anders Klingberg.

–När det blir våld, och killar är inblandade, är det ofta en händelse som utlöser våldet medans flickor, de ser till att skapa händelsen för att få bråcka. Då att någon tittat snett på dem eller att det är en oförrätt som skall ställas till rätta och därför har man då "rätt" att slåss då. Oftast räcker det inte med en smäll utan det dras i håret och spottas och det förnedras och det kränks med ord och i handling. Påfallande ofta så är det också brännmärkning med cigaretter.

Tjejer ger sig mest på andra tjejer. De är oftast fler vid rånet än killar är och andvänder grövre våld. Enligt Maria Wallin är det svårt att sätta en gräns mellan ett rån och misshandel när det gäller tjejer.

– De kan lika väl göra sönder sakerna som att kasta bort dem. Det är istället kränkningen genom att frånta någon deras egendom som är det viktiga.

31 miljoner barn har inte rätt att gå i skolan.

Som jag skrev om i föregående inlägg är årets tema för musikhjälpen - Alla flickor har rätt att gå i skolan.
Nu är kampanjen avslutad och man lyckades samla in mer än 18 miljoner kroner. På Sveriges Radios hemsida motiveras årets tema så här:

Alla barn har rätt till avgiftsfri utbildning. Det står i Barnkonventionen som inrättades 1989. Att få gå i skolan är enligt FN en mänsklig rättighet. Ändå är det idag upp emot 100 miljoner barn som inte får ta del av den rättigheten. En övervägande majoritet av dessa är flickor.

Efter en kommentar från Signaturen Juristen på förra inlägget beslöt jag mig att titta närmare på siffrorna. Döm om min häpnad när jag insåg att En övervägande majoritet flickor inte är 80 eller 90 %. Så här ser det ut enligt SCB:

När det gäller målet att alla barn ska gå i skolan har det gjorts stora framsteg de senaste åren. Mellan år 1999 och 2009 minskade antalet barn i världen i de lägre grundskoleåldrarna som inte går i skolan från 106 till 67 miljoner. I dag är nära 90 procent av barnen i dessa åldersgrupper inskrivna i skolan. ... Det är vanligare att pojkar går i skolan än att flickor gör det. Under de senaste tio åren har dock ökningen gått fortare bland flickor än bland pojkar. Bland de barn som inte går i skolan har andelen flickor minskat från 58 till 53 procent.

Är det ingen mer än jag som tycker att det finns något helt sjukt i detta?! Frågan är var denna kampanj har störst verkan. Kanske är den politiska effekten i Sverige den största. En hel generation pojkar och flickor skall lära sig att det är synd om flickor och pojkar är priviligerade och förtjänar ingen hjälp.

Jag satt i bilen och lyssnade på P3 när Gustav, 5 år, tog sig till buren på Gustav-Adolfs-torg i Göteborg för att skänka hela sin förmögenhet på 237 kr till kampanjen - Alla flickor har rätt att gå i skolan.
Jag tyckar att Sveriges Radio skall ta kontakt med Gustav och berätta att det finns nästa lika många pojkar som inte får gå i skolan!

Det handlar alltså om att 53 % av 67 miljoner är flickor 47 % pojkar. 35,5 miljoner flickor får alltså inte gå i skolan medan BARA 31,5 miljoner pojkar inte får gå i skolan. Till dessa flickor samlar vi via en nationell kampanj i statliga media in 18 miljoner kronor. Den andra halvan av barnen, och det är verkligen i princip en halva, ska inte ha en krona.

Musikhjälpen och Läkare utan gränser

Årets tema för Musikhjälpen är Alla flickor har rätt att gå i skolan. Musikhjälpen är ett samarbete mellan Sveriges radio och SVT och sänds dygnet runt i radio och TV. På hemsidan kan man läsa:

Alla barn har rätt till avgiftsfri utbildning. Det står i Barnkonventionen som inrättades 1989. Att få gå i skolan är enligt FN en mänsklig rättighet. Ändå är det idag upp emot 100 miljoner barn som inte får ta del av den rättigheten. En övervägande majoritet av dessa är flickor.

Igår var jag en kort sväng i Malmö för att handla julklappar. En kille kom fram med en bössa från musikhjälpen. Jag gav inte en krona. Ändå tycker jag att det är jätteviktigt att alla flickor få gå i skolan.
Jag tycker det är jätteviktig att barn får gå i skolan överhuvudtaget. Jag tycker det är jätteviktigt att inga barn missar utbildning pga varesig oavlönat arbete i hemmet eller avlönat förvärvsarbete. Ändå gav jag inte en krona. Jag tycker inte någon annan skall gör det heller.

Kampanjen - Alla flickor har rätt att gå i skolan - bygger på precis det tankesätt som gör att majoriteten av de barn som inte får gå i skolan är flickor. Tanken om att det är skillnad på barn och barn. Är det verkligen så svårt att inse? Hur svårt hade det varit att kalla kampanjen Alla BARN har rätt att gå i skolan? Varför skall vissa barn inte hjälpas och stödjas till att få gå i skolan.
Varje samhälle behöver så många barn det bara går som kan läsa, skriva och räkna. Barnen är samhällets framtid.
Om majoriteten av de som inte får gå i skolan är flickor skulle en kampanj för att alla barn skall få gå i skolan rimligen innebära att den största andelen går till flickors skolgång. I barnkonventionen står ju just att det är en mänsklig rättighet att gå i skolan. Inte att det är en rättighet för det ena könet.
Vi ska inte göra lika fel som det är i de samhällen där det är svårare för flickor att komma till skolan.

På stan fanns också volontärer från Läkare utan gränser som önskade att man skrev upp sig för att bli månadsgivare. Redan innan jag träffade dem hade jag hitta dessa två flyers i en butik:

På den högra står:
Du kunde haft utegångsförbud ikväll.
Jobbar du för oss befinner du dig ibland i länder där keig rasar. Då kan du av säkerhetsskäl vara tvungen att stanna inne efter mörkrets inbrott. Är du som vi tycker du att det är värt det. För någonstans finns en skottskadad trebarnsmor som kan överleva om du är där.

Någon tänker kanske att det är det vanliga särartstänkandet med kvinnor och barn eller kvinnor och flickor som man likt fler och fler hjälporganisationer i Sverige hänger sig åt. Men se vad man skriver på den vänstra:

Spotta ut vattnet!
Om du jobbat för oss hade det funnits en risk att det funnits kolera i det här vattnet, även om vi alltid sätter säkerheten främst. Är du som vi tycker du att det är värt den risken. För någonstans finns det en 45-årig familjefar med hiv som kan överleva om du är där.

Jag tycker på något sätt att det är fantastiskt att man vågar se lidandet för mannen och hela hans familj. Kanske har han fått hiv när han arbetade långt bort, månader i sträck, i en gruva för att försörja familjen. Givetvis fick han inte hiv i gruvan men på den närliggande bordellen som även den drivs av gruvföretaget. När han kommer hem är risken stor att han smittar sin fru.
Mycket kan göra en upprörd när man funderar på den här historien. Mycket är väldigt fel. Ändå vågar Läkare utan gränser se lidandet och konsekvenserna utan pekpinnar. Man använder det till och med i sin rekrytering. Sånt får mig att vilja donera.
.

Det stora osynliggörandet.

Idag vill jag lyfta fram en artikel på Newsmill av polisen Anders Brandt - Kvinnors våld mot män synliggörs inte - publicerad igår. Läs den gärna.
Artikeln innehåller några anekdotiska men belysande exemempel om hur män diskrimineras i polisens arbete med våld i nära relationer. Våld i nära relationen inom polisen handlar aldrig om män som offer utan exklusivt som förrövare. På polisens hemsida kan man läsa:

"Polisens arbete mot brott i nära relationer handlar om mäns våld mot kvinnor, våld mot barn, våld i samkönade parrelationer och hedersrelaterat våld."

Anders ger följande exempel på vad han kallar för "unkna könsstyrda beteenden inom socialens och polisens hantering av relationsvåld." Tilläggas skall med statens utalade önskan och goda minne.

- Eva-Lena bor under några månader på skyddat boende med sina 3 barn. Samtliga barn berättar i samtal med socialen att mamman misshandlat dem. Samtalen dokumenteras av socialen. Pappan får reda på att barnen misshandlats, och gör en polisanmälan. Polisens utredare förhör socialens handläggare, som berättar att socialen inte har någon som helst misstanke om att barnen misshandlats av mamman. Handläggaren nämner inte att barnen själva berättat om misshandel. Utredaren noterar handläggarens ord i ett pm, nöjer sig med detta, och begär inte ut socialens journalanteckningar om samtalen med barnen.

- En kvinna har attackerat sin man med slag, sparkar, spott, tillhyggen. Socialens handläggare föreslår för kvinnan: "Kan det inte vara så att kvinnor i din kultur gör så för att männen ska lyssna på er"?

- Kjell-Åke har fått ett knytnävsslag i ansiktet av sin särbo. Anmälan tas upp av en polispatrull bestående av två kvinnliga poliser. Anmälan tas upp medan de står i hallen. Den ena polisen står med handen på dörrhandtaget. Den andra ägnar först en god stund åt att försöka "snacka bort" anmälan. Sedan tas anmälan motvilligt och kortfattat upp, som sagt stående i hallen.

- Bengt-Ove blir misshandlad på gatan av sin flickvän. Hon sparkar, slår, drar i håret, med mera. Han ser en polisbuss och ber förtvivlat om hjälp. Efter några skojfriska kommentarer kör polisbussen vidare utan åtgärd.

Det här bevisar ingenting förstås. Det är säkert enskilda misstag. Så här illa kan det inte vara. Anders är säkert en kvinnohatare som ljuger ihop vad som helst. Eller?

Låt oss titta på vad Nationellt Centrum för Kvinnofrid, NCK, skriver i sin senaste rapport - Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen - sidan 186 under rubriken "Många män anmäler inte våldet":

Tabu och rädsla för att inte bli trodd gör att många våldsutsatta män inte anmäler det våld de utsatts för. Män som blivit utsatta för våld i nära relationer har betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld. Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör.

Citatet ovan med referens till BRÅ - Hradilova Selin K (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer – Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Rapport 2009:12.

Jag har en oroande känsla av att det Anders beskriver i de personliga berättelserna inte är exempel på enstaka misstag eller s k rötägg inom polis och socialtjänst. Alla har rätt till samma hjälp, stöd och bemötande från samhällets instutitioner oavsett kön. Det finns inget motsattsförhållande i att ge bra stöd till både kvinnor och män.

Grattis Amelia till dumstruten!

Tidningen Amelia har nyligen instiftat ett nytt pris, det så kallade amelia dumstrut. Priset motiverar redaktionen med följande:

Vi delar ut det till en person eller organisation som på ett förtjänstfullt sätt medverkar till att upprätthålla gamla normer och värderingar samt genom sitt handlande och sin gärning upprätthåller ojämlikhet och befäster fördomar.

Den förste att tilldelas priset var en viss Anders S Nilsson efter att han i ett helt, som jag förstår det, privat sammanhang sagt till två av Amelias medarbetare att de var apsnygga och till två andra medarbetare att de var apfula. Det sista var ju förstås inte snällt sagt men får mig helt spontant att rekommendera boken - Förklädd till man: En kvinnas studie av männens värld - av Norah Vincent. Särskilt rekommenderar jag kapitlet om att ragga på krogen och internet.

Den andra dumstruten går nu till tidningen Amelia själv enligt Pelle Billings Blogg:

I en oväntad vändning visar det sig nu att Amelia-redaktionen tilldelas den andra dumstruten. Motiveringen är att man upprätthåller gamla normer och värderingar om vad kvinnor anser vara intressant, och därmed befäster fördomar.

Som exempel ges t ex att i senaste numret av tidningen tas i princip endast upp ämnen som upprätthåller rådande normer och värderingar om vad som bör intressera kvinnnor:
Ett Städat Yttre vill givetvis också gratulera tidningen Amelia till dumstruten! Grattis, Grattis!

- Fokus på kläder och smink.
- Ett antagande om att kärlek och relationer är det som kvinnor vill läsa om.
- Fokus på kvinnors kroppar, och sexiga kläder.

- Julmys som kvinnans ansvarsområde.

Betygsdiskrimineringen ökar

I våras visade statistik som Lärarnas tidning har tagit fram att pojkar får betydligt lägre slutbetyg än flickor i förhållande till resultatet på de nationella proven.
   

Den statistik från Skolverket som Lärarnas tidning sammanställde visar att pojkar i årskurs nio missgynnas i betygsättningen och får avsevärt sämre slutbetyg än flickor i förhållande till vad de presterar på de nationella proven. I samtliga sex ämnen som det hålls nationella prov i, svenska, engelska, matematik, biologi, kemi och fysik, höjer flickorna sitt betyg mer än pojkarna.
Om man endast ser till det högsta betyget är skillnaderna ännu större, skrev lärarnas tidning. I biologi var det tre gånger så många flickor som pojkar som fick MVG i slutbetyg utan att ha fått det på provet. Och trots att pojkarna i större utsträckning skrev MVG på fysikprovet, var det drygt 22 procent fler flickor som fick det i slutbetyg.

Även i fråga om sänkta betyg är det stora könsskillnader. I exempelvis engelska och biologi är det nästan dubbelt så många pojkar som flickor som får lägre slut- än provbetyg.

Det var alltså svårare att få höjt betyg och lättare att få sänkt för pojkar.

Bittergubben visar också i sitt inlägg - Könsskillnader i grundskolebetyg 1998-2010 - att pojkar för att få samma betyg som flickorna skulle pojkarna 2010 behövt skriva 103 -107% av vad flickorna skrev på nationella proven.

Nu har Lärarnas tidning har tagit fram ny statistik från Skolverket efter de senaste nationella proven och resultet är skrämmande.

Betydligt fler flickor än pojkar får högre slutbetyg än resultat på de nationella proven. Och skillnaderna ökar.

Störst är avvikelsen i ämnena fysik och biologi. Där skiljer det hela 44 procentenheter mellan hur många flickor respektive pojkar som höjer sitt betyg jämfört med provresultatet.

Trots att fler pojkar än flickor får högsta betyg på det nationella provet i fysik så är förhållandet det motsatta när det kommer till slutbetyg.

71 procent av flickorna som fick MVG i ämnet fysik hade fått ett lägre betyg på provet. Motsvarande siffra för pojkarna är 27 procent.

Med anledning av de häpnadsväckande resultaten har Lärarnas tidning intervjuat Wolfgang Dietrich, undervisningsråd på Skolverkets enhet för prov och bedömning. 

"Det är anmärkningsvärt att skillnaden ökar så pass mycket. Det har jag inte riktigt någon förklaring till. Självklart kan man hävda att lärarna väger in mycket annat än resultatet på de nationella proven, men då borde detta slå lika mycket uppåt som nedåt, sett över hela landet."

Det nationella provet är inget examensprov och behöver inte helt överensstämma med slutbetyget. Provresultatet anses ändå så vägledande att skolorna måste kunna redogöra för en stor diskrepans mellan prov- och slutbetyg. Stora avvikelser måste ha täckning i betygskriterierna.

Enligt läroplanen ska all bedömning ske med målen som utgångspunkt.

Närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete, uppförande och liknande ska inte vara grund för betygsättningen. Strävan måste vara att uppnå god ordning i olika avseenden, men betygen får inte vara medlet.

Det har talats om anti-plugg-kultur hos pojkar och det har kontrats med att skolan har en anti-pojk-kultur. Det verkar snarare som att det är båda. Vem hade inte givit upp när slit och flit inte betalar sig bara för att du har fel kön?

Annas dåliga samvete

Anna Laestadius Larsson var och så SCUM-manifestet i förra veckan. Tänka sig, hon fick lite dåligt samvete:

"Satt där i den omvända världen på en av de röda sammetsklädda kvinnostolarna och smaskade i mig vindruvor och godis med ett sting av dåligt samvete eftersom de på mansläktaren inte fick smaka. Undrade om det är så männen känner när de får lite högre lön och styrelseposter bara för att de är män."

Anna tog nog bilen hem så att hon slapp se de hemlösa. Ni vet de där som samlar burkar medan de väntar på högre lön och styrelsepost.

Själv sitter jag här framför datorn och öppnar mailboxen gång på gång, uppdaterar inboxen, och emellanåt sneglar jag på telefonen. Inga nya mail.
Det där samtalet verkar aldrig komma. Jag får nog snart betraktas som medelålders. Var är min högre lön? När kommer erbjudandet om en styrelsepost? Får man välja styrelse eller liksom tilldelas de bara?

Är det någon som har missat att jag är man.... Jag ska ha högre lön! Jag har rätt till en styrelsepost! Jag vill veta om man får dåligt samvete!

Får väl sitta här i mitt "fittavund" och drömma om hur det är att cykla lätt framåtlutad med rak rygg. Jag får försöka leva mig in i hur det är att grensla en mullrande 1100 kubikare och ge sig ut på en långtur. Önskar jag visst vilken dusch som var den bästa efter träningen. Jag vill också beklaga mig över den där sabla irriterande accidentella...